Om jag bara hade mer tid..

Hur ofta låter det inte så i våra tankar, på våra jobbmöten, på våra kafferep? 
 
 
De senaste åren har jag levt nära känslan av att ha brist på tid. Jag har jagat tiden, kommit ifatt den bara för att och vara på efterkälken igen. Några enstaka perioder har jag upplevt att jag sprungit före den, att jag haft övertaget och känt segerns sötma (alltså blodsmak i munnen). Och kanske fanns en och annan stund som jag  bara glömde bort den, men för det mesta höll den sig i närheten. Jag umgicks så mycket och länge med den där tanken så jag märkte inte när den slog rot. Det är väl så med dom där grejerna vi flyr ifrån alternativt tävlar omöjliga lopp med. Vad föds ur den där tanken då? Inte är det mer tid i alla fall. Den skapar bara ett ständigt konstaterande om att tiden inte räcker till, att jag inte räcker till? Men det är ju high class bullshit, det vet alla. För tiden räcker. Och jag också. Du med.
 
Och så en dag förra hösten förlängde jag meningen med några ord. Tre små ord. "Om jag bara hade mer tid då skulle jag..."
  • Köpa en ny kamera och börja fota igen
  • Skriva mer. Ställa upp i en novelltävling? Kanske blogga??
  • Gå på träningspass och börja träna bordtennis igen.
  • Dansa
  • Läsa!!
  • Prova Yoga
  • Meditera
  • Sjunga i kör
Listan blev min visionboard. Jag såg vad som behövde hända i min vardag när det kunde hända något. Sen började coachutbildningen i januari och då kunde jag fråga mig "Vem skulle jag bli om dom där sakerna fick plats i mitt liv igen?" och jag svarade - Gladare. Lyckligare. Sann. Mer mig själv. Herregud, hur kunde jag inte ha tid för det? 
 
Så nu tänker jag att om du hör den där tanken i ditt huvud, "om jag bara hade mer tid", inse bland annat att:
  1. Den är en mening som håller dig sällskap medan du fortsätter som vanligt
  2. Du kan programmera om dig. Det tar tid och medvetenhet. Men allt det har du om du vill.
  3. Den är där för att hjälpa dig om du bara lägger till några ord.
 
 Ikväll ska jag börja sjunga i kör. Vad ska du börja med?
 
H I G H C L A S S ♥ H E A R T

Lyckligast vinner

Det sägs att vi får det vi behöver. Men ibland tror jag att vi helt enkelt bara får det vi får.

 


 
Skyll på att kaffet alltid är slut när man verkligen behöver det.

Skyll på kontrollbehovet. Ditt eget och andras.

Skyll på att nätet alltid blir överbelastat så du aldrig lyckas komma på en endaste Beyoncekonsert.

Skyll på att du inte ville störa eller vara till besvär.

Skyll på att det är lika bra att göra allt själv. Ja, men så nått blir gjort.

Skyll på att du inte har lyxen att stanna upp i tillvaron eller åka på nån sån där hitta-sig-själv-resa och sitta i skräddarställning på toppen av ett berg och komma hem med en lotusblomma i svanken.

Skyll på den som genar i vänstersvängen.

Skyll på att du inte hinner det du skulle vilja. Nånsin.

Skyll på alla som envisas med att förverkliga sig själva.

Skyll på det oåterkalleliga vacuum som du lämnades kvar i när han dog.

Skyll på att det blir morgon. Och kväll.

Skyll på den kalla svenska sommaren, och på att augusti blev alldeles för varm.

Skyll på att det blev inne att vara självuppoffrande och att du då för en gångs skull hade essen i rockärmen och kom till din rätt.

Skyll på ditt hjärta som krossades till slamsor och glasbitar och som tydligen aldrig läker.

Skyll på alla som prompt ska ta ställning hela tiden. Och ännu mer på alla som bara tiger.

Skyll på han som mådde så dåligt att du inte kunde må bra.

Skyll på att du inte hade kunnat förutse att tiden skulle gå så fort. Och att den inte stannade fast du log och låtsades att den gjorde det.

Skyll på allt du kan.

Men när du där i slutet ska svara på "Vad gjorde du?", "Vad la du din energi på?", "Vad gjorde dig som lyckligast?" Ja, för det är dom frågorna som kommer i slutet har jag hört. Och när det sen står klart för dig att det inte var upp till nån annan att fixa med din lycka, att det jobbet var ditt. Vem skulle annars ha det jobbet? Om din egen lycka inte var upp till dig, vems förbannade skyldighet (ditt favorituttryck) var det då att ordna med den tänker du? Vad sa du, inte så lätt? Nähä, men inte så omöjligt som du gjorde det heller. Och här nånstans, i ett samtal du tror beror på att du till slut blivit The Shining-galen, att dom som står och viskar bakom gardinen i ditt sovrum tog dig till slut eller att du helt enkelt fått en andra släng av denguefebern så sjunker en insikt in genom din hårda hud och träskalle och du ba "- Åh, fan."

 

O P S ♥ H E A R T

Höstens postergoals!

I samarbete med POSTERSTORE.SE
 
Vad hittar men på Poster store då? Jo, men en hel del snygga tavlor och stilrena ramar att liva upp hösten med eller sätta en krona på verket på sin kura-ihop-sig-tid för den som älskar hösten. Jag är kluven. Jag gillar tända ljus, en stor stickig kofta och en bok efter en krispig och solig höstdag precis som i en feelgoodfilm, men ärligt talat är väl de flesta dagarna bara kallare. Blötare. Omöjliga att hålla sig varm och torr i hur man än klär sig? Inte så feelgood. Så för min del handlar det nog om att liva upp hösten och inte minst några av våra ekande tomma väggar här hemma i huset med tavlor och posters. Och anger du koden miathelin så kan du klicka hem sånt som livar upp med 15% rabatt till och med den 19 september. Är inte det bra, så säg?
 
 
Och för den som är lite eller mycket som jag är och inte kan få upp en rak tavla på väggen och absolut inte i en snygg kombination med andra tavlor så är en tavelväggsguide tacksam tänker jag. Och hjälp, helst någon som fixar det åt en. Jag har ju min man som fixar allt som blir snyggt och stylish i vårt hem, men honom har jag ingen guide till tyvärr. (Skulle nog vara försiktig med att länka till den även om jag hade en...)
 
 
 
H Ö S T P O S T E R ♥ H E A R T