Midsommar i Ullångerstrakten

 
 
I Mäjasjöns fäbodar dansade vi kring stången, kastade pil, köpte fika av moster Gull i Kafeet, spelade väldigt mycket på chokladhjulet och spanade efter grodyngel. Jag har inte firat midsommar här sen jag var tonåring så det var supermysigt och nostalgiskt att vara här tillsammans med Smilla.
 
 
Övrig tid var vi alla syskon med familjer och några vänner tillsammans hemma hos brorsan och Nina i deras fina hus som ligger precis vid Ullångersfjärden. Massa god mat, skratt, prat, fyrkamp, kramar, hissen ner, sång, asgarv och skrattkramp i mellangärdet, sov gott.
 
 
 Me & my brothers
 
 
 
 
Skrattande svägerskor
 
 
Jonas ♥ Nina
 
 
 
 
Smilla var som en superstar för småkusinerna.
 
 
 
 
 
 
M I D S U M M E R ♥ H E A R T
 
fäbodar - highcoast - lantligt - midsommar - mäjasjön - syskon - ullångersfjärden - ångermanland

HJÄRTAT I HÖGA KUSTEN

Jag minns inte när jag var hemma i Höga kusten på sommaren och kunde vara nära hela stora familjen och turista runt med mitt Höga kustenhjärta. Jag och Smilla satte oss på tåget direkt efter skolavslutningen i fredags och åkte till norrut. Så nu är jag här.
 
 Syrran fyllde 50 i vintras och i lördags hade hon och Jolle 28-årig(!) bröllopsdag och vänner och familj var inbjudna att fira livet med dem. Det gjorde vi. Och dagen började med en vandring upp till Fäberget. Fantastiska Fäberget.
 
  
 
 
 
 Uppe på berget blev det fotosessions, skumpa, löjromstoast, risifrutti och tunnbrödsrulle o.s.v. Min favoritstund.
 
 
 
 
 
 
 
 
Bilderna berättar ju för dig att hit upp ska du ta dig om du kommer till Höga kusten, vilket du borde göra någon gång i livet. Den här platsen är ett ÄKTA GULDKORN. Det du inte ser på bilderna är vandringen upp. Det är upp, bara upp, i flera kilometer. Men det du ser är ju hur värt varenda steg, svettdroppe, övervunnen tanke om att ge upp det är när du väl kommit upp.
 
På kvällen var det partaj hemma i syrran och Jolles trädgård med liveband, femkamp och grillbuffé.
 
Syrran. Helt otrolig. Always.
 
"Ta kort på mig när jag står här och rör om i muurikkan!" Jag kände mig väldigt glad i min outfit vilket var oväntat eftersom det inte är utmattningssyndromets vanligaste känsla och eftersom jag hade mina nya, vääärldens tightaste byxor utan stretch på mig med den höga korsettliknande midjan som jag inte kan röra mig obehindrat i..  men vad gör man inte för att få känna sig helt otrolig en stund, eller hur!? Min svägerska som egentligen är den värdiga att synas med muurikkan klipper timjan.
 
H I G H C O A S T ♥ H E A R T
drdenim - familj - firalivet - fäberget - högakusten - muurikka
2

"Sveriges Marian Keyes!"

Så ska det stå som omdöme på min första boks baksida. Framsida? Ja, framsida. Högst upp med rätt så feta bokstäver.
 
Keyes alltså. Jag avgudar henne. Mina läsupplevelser till hennes böcker har varit så underbara under tiden jag läst dem och levt kvar i mig långt efteråt. Önskar att jag hade skrivit dom allihop själv så klart. Hon har ju fint sällskap av till exempel Jojo Moyes & Lesley Lokko i min favoritklubb, men Keyes är nog ändå min största inspiratör tror jag. Så du må ju tro att jag blev uppspelt när jag fick höra orden jag så länge fantiserat om ska stå på mitt bokomslag.
 
"Du skriver precis som Marian Keyes" sa min kära vän mamma P för ett tag sen. Ok, det kan hända att jag hjälpte till med orden lite grand. Kan hända att hon sa "Du skriver precis som... vad heter hon...." och att jag reste mig som för att mana på det sensationella med stunden och halvskrek "MARIAN KEYES???" Så kan det ha varit och då finns det väl en risk att mamma P inte kunde säga nej så hon sa "JA, precis!" Men ändå. Orden har lämnat skeppet och seglar nu runt i universum för att inom en framtid, min framtid, landa på min första boks framsida högst upp med rätt så fet stil. Yepp. Märk mina ord gärna. Jag kommer typ "Nämen, vad var det jag sa?".
 
Jag satt försjunken med bortdomnade armar hos doktorn förut. Då kändes det som att nu blir det hem och krypa in under en sten, inte hem och hitta en tanke som lyfter och skriva peppinlägg på bloggen. Men ibland när man hamnar i "jag orkar inte det här mer" kan det liksom gå åt ena eller det andra hållet märker jag. In under sten eller peppinlägg på blogg. Ångestemojin eller tangokvinnan. Och nu blev det tangokvinnan en stund.
 
 
 
Y A L L A ♥ H E A R T
 
chicklitdreams - feelgood - författare - mariankeyes - skriva - visionboard
1