En stilsäker loppisfyndare

 
Min man är en stilsäker loppisfyndare. Han ser en grej som i mina ögon bara är en grej och så kommer den hem och blir en vacker, rolig, överraskande inredningsdetalj. Jag har blivit bättre, men jag förstår att jag inte har "ögat" för det. Eller tålamodet kanske? Jag är absolut utvecklingsbar och har väl bidragit till ett och annat lyckat loppisfynd till hemmet, men jag är långt ifrån diplomerad loppisfyndare. Jag utvecklar ju genrekärlek och dras till det vi redan har hela tiden tex: karaffer, kaffeserviser, mässingsgrejer och kristallskålar. Jag vill liksom samla på det som jag redan vet att jag gillar. Jag skulle aldrig titta åt en liten ekorre till exempel. Men så kommer en ekorre hem med Sebastian som ställer den bland andra saker och vips älskar jag den lilla ekorren plötsligt.
 

Det är roligt på vilka sätt vi är kompatibla i hus och hemkategorin. Han är idésprutan, han brainstormar varje dag om inredning och renovering och han har smak, genuint intresse och är en genomförare. Jag är en bra påhejare, jag är random stilsäker vilket gör att jag ändå kan utmana honom och öppna nya dörrar (inte alltid medvetet) och jag är klok nog att ge honom fria tyglar och den plats som inredare i vårt hem som han förtjänar. Hahaha, det är som att han är Hem och Inredningschefen och jag är VD´n, eller hur!?

Och en sak till, jag fotar.

Vad tycks?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
S E C O N D H A N D ♥ H E A R T
foton - loppis - olympus - secondhand