LISEBERG ÄNNA!

 
DET VA LA EN GO DAG PÅ LISEBERG I HELGEN ÄNNA!
 
Ja, verkligen. Den kändes långt bort när Smilla fick den här upplevelsepresenten i juni på hennes födelsedag  precis som hon önskat sig. Jo, hon önskade sig upplevelser mest av allt för som hon sa "Jag har ju egentligen allt viktigt jag behöver", älskade lillgamla tioåring. Obs! alla andra dagar på året förutom dom när man frågar vad hon önskar sig i julklapp eller födelsedagspresent är det materiella habegäret av alldeles fullkomligt onödiga saker intakt. Hur som helst, hon fick det hon önskade sig, att gå på Liseberg med Genforsarna, vår extended family. I augusti. "I augusti? Det är ju en evighet. Det kommer aldrig bli augusti!!" utbrast hon i ganska vanlig ordning. Hennes uppfattning om evigheten är ju den tid som ligger precis utanför just nu. Men sim salabim blev det augusti och i helgen var det äntligen dags.
 
 
 
 
 
Vi spenderade faktiskt en hel del tid i spelhallen vilket var som julafton för mig som harvade runt med mitt läkande diskbråck och inte kunde åka så mycket som jag annars gör.  Fast det var absolut inget jag led av, tvärtom hade jag och Mats en egenkomopnerad femkamp till exempel medan de andra åkte Helix. Hur kul som helst! Och ärligt talat, läkande diskbråck eller inte, Helix hade jag nog ändå inte vågat åka tror jag:) Sen var vi i spelhallen hela gänget nästan en timme, det var goa grejer! Och tacksamt för instastories, har visst blivit smågalen i instastories. 
 
 
 
 
 
Nu är ju barnen så stora så dom hoppar ju in i både Helix och Loke utan att blinka "Vi springer före!", "Vi åker själva!" och efteråt "Det var såååå roligt, jag var så rädd så jag trodde jag skulle dööööö alltså". Jag tyckte allra, allra bäst om när vi alla åkte samma karusell tillsammans som till exempel mina absoluta favoriter Jukebox och Kållerado!! Det var en grym dag helt enkelt och blev ett fint avslut på sommarlovet tillsammans med vår extended family. 
 
E X T E N D E D  ♥ H E A R T
 
1

Första arbetsveckan efter 8 månaders sjukskrivning avklarad!!!

 
Att befinna mig här, där jag är just nu, så här 8 månader från den där dagen då det som annars brunnit så yvigt och starkt i mig till slut brann ut och slocknade. Puts väck. Alltså inget kvar. Nada. Inga fler osynliga superhjälteväxlar att lägga in. Bara någon som liknade mig fanns kvar, typ. Blaskigare. Nästan genomskinlig periodvis. Jag trodde att botten var nådd och jag tänkte vanligtvis två saker 1. "Det kan inte bli värre än så här i alla fall" och 2. "Nu vänder det". Men det skulle bli värre. Och nog skulle det vända alltid, men inte på det sätt som jag menade. Inte uppåt. Utan neråt. Det var nu som vägen till botten började på riktigt. Och mörkret. Att möta mig själv där. Ja, fy fan. Det var det svåraste. Är fortfarande det svåraste. Är väl alltid det svåraste att möta sig själv oavsett vad, va?  
 
Så där jag befinner mig idag. Det är inget annat än befrielse. Ljuvligt. Lätt. Ljust. Ta på dig solglasögonen, så ljust är det. Jag är ny. Till och med min KBT-terapeut säger det. Jag berättade för henne att jag upplevt flygrädsla och ångest som jag inte gjort tidigare nu när jag flög till Grekland och att jag kopplade det till att jag blivit svagare, att det kanske var mer än jag klarade av egentligen? Men hon såg så där obeveklig ut som hon gör ibland och sa att det var mer troligt att det berodde på att jag är starkare. Nyfikenheten i mig visste inga gränser för hur hon skulle kunna få ihop det. Hon tog mig tillbaka till den där dagen då jag brann ut, till månaderna, rent av åren, av mjölksyra och kvicksand dessförinnan, till de mörka månaderna där allt bara gick djupare och neråt, till veckan då jag började känna lust igen, vilja igen, känna kapaciten i mig växa igen. Hon gjorde mig medveten om alla nya strategier jag skaffat mig, i ord och tankar så klart men framförallt i handling. Och så nu. Nuet. "När vi blir föräldrar upplever vi ofta mer ångest och oro. Vi har fått mer att förlora. Vi vill vara med. Nu har du ju inte fött barn i år, men det du varit igenom hittills det här året kan liknas vid det tycker jag. Det är en slags födsel. Du är ny (där sa hon det, och hon sa det innan jag hade hunnit gå på, yvigt och stort, om hur nytt det känns i mig) Du vill vara med. Och jag tror ärligt talat att det bara spritter i dig av att få vara ny och pröva dina vingar. Så jag kan inte se det på något annat sätt än att flygrädslan och ångesten berodde på det."
 
Så alltså, att befinna mig där jag är nu. Jag har gjort min första arbetsvecka efter 8 månaders sjukskrivning. Jag har börjat på mitt nya jobb. Imorgon är jag där igen. Jag längtar, längtar, längtar!! Och den här milstolpen står för så otroligt mycket inser jag nu. För att jag jobbar igen betyder att jag tagit mig en bra bit från noll. Från botten. Du vet, jag klarade nästan ingenting en lång period. Gå upp på morgonen - äta - borsta tänderna - klä på mig - ligga i soffan - äta igen - klä av mig - gå och lägga mig - börja om. Där var jag ett bra tag. Det är det jag kallar nästan ingenting. (Botten kallar jag bara botten än så länge.) Och dom där mest grundläggande sakerna gjorde jag med mycket, mycket större ansträngning än när jag går till jobbet imorgon. Herregud, jag dansar hela vägen till jobbet och hem igen. Sen vilar jag. Jag skriver. Och läser. Sen kommer Smilla hem från sin första dag i årskurs fyra och jag ska steka ägg till henne, vi ska babbla och chilla, vi ska handla och laga mat. Sen kommer Sebastian hem. Vi äter middag. Vi pratar om dagen, det bästa med den hittills. Sen har Smilla sin första taekwondoträningen för den här terminen. Kl 20.00 börjar nya säsongen av Idol. Vardag. Livet. Jag är här igen.
 
 
N Y ♥ H E A R T

#tbt CORFU TOWN

Corfu town får efter en veckas moget övervägande 10 av 10. Eller kanske drar jag bort ett poäng för duvan som sket på mig? Nej, det gick ju bra. Duvskiten hamnade inte i ansiktet som tur var och gick att tvätta bort från klänningen relativt lätt. Och dessutom fick syrran skratta så där mycket att alla ansikten i Corfu town kunde vända sig mot oss och se henne ta sig för ländryggen och gunga fram och tillbaka med uppspärrade ögon som en galen... Så det var det väl värt, behåller tio av tio.
 
 
Corfu town är verkligen mysigt med sina gränder, balkonger med blommor, klädstreck mellan husen och små torg som verkar älska att finnas där och jag associerar iväg mig till Romeo och Julia hur lätt som helst. Corfu var en av Venedigs viktigaste hamnar förr i tiden. Typ jätteförr i tiden. Därav de italienska influenserna läste jag i turistbrochyren. Det är så otroligt rent och ordning och reda så det känns nästan som att vara i en kuliss på en inspelningsplats typ. Så det gör det ännu lättare att fantisera sig iväg till Shakespears bästa. Urmysigt helt enkel. Vi åkte med en busstur som hotellet ordnade med. Hade vi inte varit så all-inclusifierade hade vi kanske unnat oss en taxi en kväll och betalat 500 spänn för att få vara där på kvällen också. Det är helt säkert väldigt mysigt när alla ljusslingor och lyktor lyser.
 
 
 
 
 
 
 
 
O L D T O W N ♥ H E A R T
enpärla - korfu - oldtown - olympus - whitagram