Regn + Söndag = Bullbak

Här är receptet på de extra stora bullarna jag och Smilla har bakat idag. Vi gjorde hälften med kanel och hälften med vanilj och de blev precis så stora och smarriga som vi drömde om. Förutom dom som blev lite mindre, dom blev lite mindre och smarriga.
 
 
Jag fick en efterlängtad hushållsassistent i 40-årspresent av kära vänner och den fick köra sin premiärtur idag och alltså halleluleja vad underbar den är!!! Vad gjorde jag innan den? Alltså överhuvudtaget??
 
 
Smilla ville göra snurror av bullarna, alltså inte bara rulla ihop den utkavlade degen och hugga av bitar som jag gör. Har inte gjort snurror sen hemkunskapen tror jag, men Smilla älskade Leila bakar redan som treåring så hon kunde instruera mig.
 
 
Två tummar upp för alla stora, smarriga bullar. Nu ska resten av den här regniga söndagen spenderas framför brasan. Här ska återhämtas med varma bullar, kall mjölk och Modern Family.
 
 
 
S Ö N D A G ♥ H E A R T
2

Så här vill jag gå med dig när vi blir gamla

 
Den här bilden smygfotade jag från min stol på ett Café i Corfu town. Jag skickade det till Sebastian och skrev "Så här vill jag gå med dig när vi blir gamla". Han svarade "Där är vi på väg från vår lägenhet i en mysig grekisk stad på vår 50:e bröllopsdag och jag har uppenbarligen något väldigt tungt i fickan. En present kanske?" Först mös jag till i hjärtat av hans ord om vårt långa liv tillsammans och presenter till mig, sen började räkna efter... "Du fattar att jag är 89 år på vår 50:e bröllopsdag, va? och att du är blott 78 år fast du väl säger att du är 79. Precis som du gör nu." Hans längtan efter att bli äldre är anmärkningsvärd och lite inspirerande, jag går ju före i ålder och i hans längtan kan jag känna mig ständigt ung tänker jag och som att jag har trumfkortet som når hans älskade pensionsålder före honom. Han ignorerade mina ålderskomplex och svarade istället "Jag kommer fråga dig vad du vill äta ikväll och du kommer svara -Jag kan bara ta yougurt eller nått. Precis som du gör nu." Och då tänkte jag bara på hur jäkla fint det är med alla dom där små grejerna man har för sig och att det finns en som känner till dom. Som kanske inte alls gillar dom alltid, men ändå kan ge dom som ett ömhetsbevis hux flux.
 
Paret på bilden satte sig vid bordet bredvid oss på cafeet. Där väntade deras vännina och dom fixade med stolarna, beställde kaffe och bakverk med ord jag inte kunde förstå men deras grekiska kroppsspråk fixade jag lätt. Stammisar. Och mannen drog ut stolen till sin käresta, så mån om henne, och sen krånglade han sig ner på sin egen stol. Jäkligt fint att se var det och jag hade bra lust att sätta mig vid deras bord och hänga med dom resten av dagen. Varför gör man bara sånt på film? Vad han hade i sin bröstficka kunde jag dock inte lista ut.
 
S M Å S A K E R ♥ H E A R T
 
1

LISEBERG ÄNNA!

 
DET VA LA EN GO DAG PÅ LISEBERG I HELGEN ÄNNA!
 
Ja, verkligen. Den kändes långt bort när Smilla fick den här upplevelsepresenten i juni på hennes födelsedag  precis som hon önskat sig. Jo, hon önskade sig upplevelser mest av allt för som hon sa "Jag har ju egentligen allt viktigt jag behöver", älskade lillgamla tioåring. Obs! alla andra dagar på året förutom dom när man frågar vad hon önskar sig i julklapp eller födelsedagspresent är det materiella habegäret av alldeles fullkomligt onödiga saker intakt. Hur som helst, hon fick det hon önskade sig, att gå på Liseberg med Genforsarna, vår extended family. I augusti. "I augusti? Det är ju en evighet. Det kommer aldrig bli augusti!!" utbrast hon i ganska vanlig ordning. Hennes uppfattning om evigheten är ju den tid som ligger precis utanför just nu. Men sim salabim blev det augusti och i helgen var det äntligen dags.
 
 
 
 
 
Vi spenderade faktiskt en hel del tid i spelhallen vilket var som julafton för mig som harvade runt med mitt läkande diskbråck och inte kunde åka så mycket som jag annars gör.  Fast det var absolut inget jag led av, tvärtom hade jag och Mats en egenkomopnerad femkamp till exempel medan de andra åkte Helix. Hur kul som helst! Och ärligt talat, läkande diskbråck eller inte, Helix hade jag nog ändå inte vågat åka tror jag:) Sen var vi i spelhallen hela gänget nästan en timme, det var goa grejer! Och tacksamt för instastories, har visst blivit smågalen i instastories. 
 
 
 
 
 
Nu är ju barnen så stora så dom hoppar ju in i både Helix och Loke utan att blinka "Vi springer före!", "Vi åker själva!" och efteråt "Det var såååå roligt, jag var så rädd så jag trodde jag skulle dööööö alltså". Jag tyckte allra, allra bäst om när vi alla åkte samma karusell tillsammans som till exempel mina absoluta favoriter Jukebox och Kållerado!! Det var en grym dag helt enkelt och blev ett fint avslut på sommarlovet tillsammans med vår extended family. 
 
E X T E N D E D  ♥ H E A R T
 
1