Det var som att dö en smula när vi skiljdes åt idag

Vilka underbara dagar vi haft med brorsan och Annelie och deras ongar. Massa prat, skratt och ofantligt god mat om och om igen! Och så en 40-årsfest mitt i allt som vi inte hade klarat av utan dom. Vi fick 6 ovärderliga dagar tillsammans. Såna där dagar när man vill stanna tiden, men hela tiden längtar till nästa stund. Vi ses inte så ofta som vi skulle vilja på grund av avståndet mellan Vimmerby och Åre samt osynkiga semesterperioder så den vanligaste frågan när vi hörs är ofta "När ses vi?". Jag tror att några av de vanligaste meningarna de här dagarna har varit "Vad underbart vi har det, det här är livet det", "Tänk att ni är här", "Tänk att vi är här", "Åhhh, vad gott!!!", "Det här är verkligen livet det!".
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Lilla Alma fick träffa sin favorit på Astrid Lindgrens Värld. Magiskt fint.
 
 
 
 
Gruppfoto innan dom satte sig i bilen och brorsan startade bilen med bilnyckeln som han tejpat ihop med gaffatejp för "Inte fan lägger man 5000 spänn på en bilnyckel när man ska åka på semester." Nej, helt rimligt. "Jag tjuvstartar han om det kniper". Haha, min kärleksfulla och nostalgiska bror som är som tagen ur filmen Jägarna när han ska låta så där tuff och handlingskraftig/kriminell.
 
 
Ja, idag var att skiljas banne mig som att dö en smula och det verkade så extra konstigt och fel att vi bor så långt ifrån varandra. "Det blir ju så tydligt hur mycket man inte delar med varandra när man väl gör det..." Men störst av allt är glädjen och tacksamheten över att dom var här. Och kärleken förstås. Den är ju alltid störst.
 
F A M I L Y F I R S T ♥ H E A R T