Du tysta, du glädjerika sköna!

 
Vi hissade flaggan för Gustaf Wasa, sommarluncher och du gamla, du fria, du fjällhöga nord igår på Nationaldagen. Jag plockade en blombukett med blommor bara från vår trädgård. Idylliskt värre.
 
 
Smilla och jag gjorde semifreddo med recept från Systrarna Eisenman och deras bok Två systrars söta. Ljuvlig!
 
 
Jag tänkte i det tysta på det fria. Det fria i Sverige och det fria i mig. Kom inte fram till något, var för trött samt förkyld. Men det hänger kvar i mig, att det är en så hård och ofri värld vi har. Att det florerar så mycket hat. Att vi kämpar med frihet på alla möjliga sätt mest överallt, i det lilla och i det stora. Vi kämpar, inte jag och förmodligen inte du, men mijontals andra kämpar för sin frihet att finnas till. Rätten att vara en fri och trygg människa, den är inte för alla idag. Har den nånsin varit för alla? Jag minns känslan när jag frågade mamma och pappa "Finns det tjuvar?", "Finns det krig?" och fick det ångestfyllda svaret "Ja." Och pappa tröstade mig en kväll och sa "Dom kommer inte hit. Det händer inte oss." Och jag blev lite lugnare i hans trygga famn, men jag kände mig fortfarande så förtvivlad över att det kunde finnas tjuvar och krig. Hur kunde det få vara så? Det förstod jag bara inte. Fortfarande inte.
 
 Vi två gick 7 km runt knabbarp innan sommarlunchen och pratade om en massa saker vi drömmer om och ännu mer som vi är så tacksamma över att vi redan har. Som friheten. Sill och potäter. Familj. Vänner. Möjligheter.
 
 S I L L & P O T Ä T E R ♥ H E A R T
dugamladufria - nationaldag - olympus - whitagram