Det gör ju skitont när knoppar brister

Jag har så länge jag kan minnas sagt att jag älskar att utvecklas, älskar förändring och nytt, att nyårsafton är min bästa högtid rent symboliskt då vi ringer in det nya och ut med det gamla. Och hur starten i ett projekt för mig kan vara som målet för nån annan. Jag tycker om uttryck som ömsa skinn, levla upp o.s.v Och det där om att vi byter celler i hela kroppen var 7:e år - sånt bara älskar jag. Men vissa dagar. Som den där dagen när jag var hos häxan i Kisa. Då är jag redo att ta tillbaka alltihop.

 

 
Lugnet hade lagt sig efter morgonbestyren. Jag kröp upp i soffan, satte tv´n på ljudlöst och klickade in mig på Astrobloggen och scrollade ner till Kräftan. "Den här veckan handlar om att rensa upp i ditt liv, både invändigt och utvändigt kära kräfta. Du ska lyssna till ditt inre, gå på din feeling och boosta upp ditt självförtroende."  Jag tog en skärmdump och en klunk av ett kallt kaffe. Vet inte ens om det var dagens kaffe? Det var liksom skit samma, väggarna var på väg mot mig och något var jag tvungen att stoppa i mig. Jag gick ut till köket och tog fram en äggkartong ur vår pastellgröna SMEG-kyl för att göra nått med ägg, troligen omelett. Ställde ner den på köksbänken och tog emot mig med båda händerna mot kanten på bänkskivan. Det kändes i hela kroppen, orkeslöshet med glimtar av bultande smärta på sina ställen. Jag blundade och letade upp dom, uppifrån och ner. Öronen, bröstkorgen, hjärtat, magen, höger sida uppe vid revbenen, bäckenbotten typ. "Lyssna till ditt inre?" Jag tryckte handflatorna hårdare mot kanten på bänkskivan "J a g  g ö r  j u  i n g e t  a n n a t !!!" Jag struntade i omeletten, tog på mig mina stora solglasögon, glömde äggkartongen på köksbänken och tog bilen till häxan i Kisa. Det kändes lägligt att jag hade en tid hos henne idag.

"Jag ser det som att det kändes i hela chakrasystemet på dig. Din kropp och själ jobbar för fullt för att komma vidare, transformeras. Du behöver släppa taget om känslomässigt bagage och smärta. Du går omkring med för tung last. Själen vill transformeras och du är i vägen på sätt och vis." sa hon på de mest självklara vis. Jag satt i den mjuka öronlappsfåtöljen i det lantliga behandlingsrummet och kunde inte slita ögonen från glasängeln som hängde i fönstret bakom henne, den snurrade sakta runt och dunsade lätt mot rutan med jämna mellanrum. Längtan och rädsla i en enda jäkla röra i mig, tänkte jag, precis så. "Du förlorar ingenting, vet du. Du blir fri." fortsatte hon medan hon började göra ordning britsen "Varför har du så svårt att släppa taget?" Jag slet blicken från ängeln i glas och mötte hennes blick. "Det visste jag inte att jag hade. Eller jo det visste jag väl, men jag trodde inte att det..." fingrarna tryckte in i handflatorna och hon fyllde i meningen åt mig. "Att det kunde göra sån skada? Göra så ont?" Jag nickade. "Ungefär så." Hon vad färdig med britsen och visade att jag kunde lägga mig nu. "Det var nog inte så dumt det som stod i horoskopet ändå va? Inte alls konstigt att så mycket i dig reagerade. Eller kanske är du bara förstoppad? Men det ena behöver ju inte utesluta det andra, eller hur?" Jag höll med och sen la jag mig på britsen precis så klumpigt, obekvämt och halvnaket som man gör på en brits.

Efter två timmars massage- och kinesiologibehandling gick jag ut till bilen med några införskaffade burkar vitaminer och örtmediciner i väskan. Där fanns något för både chakran och förstoppning.

Den här dagen var en sån som jag ville ta tillbaka allt jag sagt om att älska utveckling och förändring. Men jag är som Skriet och Mona Lisa på samma gång just nu och ingen idé att önska mig nått annat, det är som det är.

Och jag tänker på Karin Boye och att det gör ju skitont när knoppar brister, varför skulle annars allt i mig tveka? 

 

A S T R O ♥ H E A R T

2

Bff´s, youtubers & dos and dont´s på roadtrip

 Jag hade inte träffat Louise sen i början av december då Teater Jaguar hade en turnévecka i Västervik. Det var dagarna innan jag slutade "feströka" (min näst sista säkerhetslina - belöningssystemet) och innan jag förlorade sömnen (den sista utposten - återhämtningen) och det var nog eventuellt piken i Louise Pokémonspelande. Hon kunde ha lämnat mig vind för våg på Guldkants Deli för att få ge sig iväg och fånga en ovanlig Pokémon, det är jag helt säker på, hon var liksom så väldigt, väldigt glad i Pokémons vid den här tidpunkten. Vi sågs kl 12.15 i fredags och fram till kl 19.00 på kvällen var det så där som Louise brukar säga  - Du, jag och bla bla bla - då tid och rum bara försvinner. Vi babblade. Fotade. Och åt hämtmat i massor.
 
 
  
 
 
Smilla har alltid kallat honom "Min Daniel". Han är liksom hennes kompis minst lika mycket som min.
 
 
Efter hämtmaten lärde Smilla oss ett spel hon sett en "youtuber" göra. Oj, vad inte i tiden av mig att göra citationstecken runt youtuber, va? Det är väl ett yrke lika självklart som sjuksköterska nu för tiden?? Inte för mig alltså, men för en tioåring kan nog yrket youtuber vara mer bekant än sjuksköterska tänker jag. Och jag liksom, yrke? Nja, en tillfällighet kanske, ett tidsfördriv, något absolut extrovert och ångestframkallande??? Uråldrigt av mig. Jag och Louise hade med säkerhet velat bli youtubers om vi vuxit upp idag. Och vi hade varit det. Ett tag hur som helst. Mycket smidigare än dom där VHS-banden vi spelade in. Men det här spelet i alla fall, det rekommenderas. Det är roligt. Lätt. Och ålderspannet 9 - 40 år funkade utmärkt.
 
Du behöver:
papper och penna,
en telefon eller annat för tidtagning,
små lappar,
en skål typ,
vara några stycken som deltar och
en som dömer.
 
Domaren drar en lapp ur skålen, säger vad det står på den och börjar ta tid. Deltagarna får 15 sekunder på sig att rita det som har stått på lappen. Och sen ska domaren avgöra vem som ritat mest likt det som skulle ritas.
 
 
 
 
Louise och jag ska ju på en liten roadtrip (40-årspresent) framöver. Är det någon som har några tips eller gör/gör absolut inte för två mitt i livet personer som har pratat mer om vilka outfits som är ett måste på en roadtrip än vart man ska åka samt gillar hav, natur, vandrarhem med lummiga trädgårdar, lyxiga frukostar, hängmattor, bubbel och bla bla bla??
 
 B L A B L A ♥ H E A R T
feelgood - kompisar - olympus - roadtrip - sällskapsspel - whitagram
2

Mors dag med guldkant och hundsim

Vi firade min mors dag igår. Idag städar vi.
Vi har bara blivit lite skönare med att följa det vi känner för och vi kände för mors dag igår och städ idag. Inte konstigare än så, lite ovant bara att vara så loose cannons:)
 
 
Vi åkte till Västevik och först shoppade Smilla skolavslutningskläder sen mors dag-lunchade vi på Guldkant!!! Det var en sån härlig utomlandskänsla och påminde oss om Greklandsresan förra året. Givetvis bidrog de trettio graderna och luften som stod stilla på den halvt inglasade terassen till det, men framförallt var det nog att vi var lediga, tillsammans, lite tjuriga innan lunchen, tålmodiga & skrattandes efteråt och i sånt manjanamode överlag.
  
 
Sen åkte vi till Lysingsbadet och körde lite äventyrsgolf.
 
 
 
Ok, det var kanske en och annan stund som inte var 100% manjana. Äventyrsgolf och 30 grader låter härligare än det är. Eller det låter kanske inte ens härligt? Vi spelade i alla fall 8 av 18 banor sen var vi nöjda och åkte hem, hämtade Noomi och åkte till Knabbarp för att svalka av oss.
 
 
 
 
Det är svårt att avgöra vad Noomi tycker om att bada. Hon varken älskar eller hatar det. Hon går med på det, gillar läget, försöker simma förbi Smilla och upp på land, men är ok med att få simma mer. Typ så? Hon är ingen hund man kastar ut en pinne i sjön till och hon rusar ut efter den i alla fall. Nej, hon ska bäras ut och sen simma in. Och när man lyfter upp henne fortsätter hon att hundsimma i luften och ser väldigt rolig ut.
 
  
 
Mest värdefullt denna dag?
Det med att vara tillsammans.
Och alla gånger Smilla sträckte sig efter min hand. (händer inte ofta längre, men det var min mors dag igår så jag tror att hon gav mig det med flit)
Och tacksamheten över att jag är mamma, att jag är just hennes mamma.
 
 
M A N J A N A ♥ H E A R T
 
 
bichonfrise - guldkant - morsdag - olympus - tillsammans - whitagram