Ett kontrollfreaks dagboksanteckningar

 
Jag gick upp först av alla idag. Kokade kaffe och ägg, lagade gröt och tände brasan i vardagsrummet. Det var ju Fars dag och jag ville ge den älskade dubbelfarsan en frukost han inte själv fått ombesörja för en gångs skull. "Det här hör inte till vanligheten" bekräftade han mitt morgonbestyr när han kom ner. "Nej" svarade jag nöjd och kände stinget av det mörka, numera vanligheten, dra förbi. Jag satte mig på min plats i soffan och konstaterade att allt stod framme, till och med Örtkryddan stod bredvid min kaffekopp. Örtkryddan är min. Kaviaren är Sebastians. Det plingade till i belöningssystemet - duktiga mej! Vi högg in på frukosten och det andra avsnittet av Grotescos nya serie. Det var inte lika bra som det första musikalavsnittet, men ändå, värdigt en bra start på dagen. Vi pratade om promenad, att rulla in den stora mattan som vi ska skicka tillbaka i sin plast igen, städa, såpa golven i köket för det behövs verkligen. Men jag lyfte liksom inte. Jag sjönk efter frukosten. Inget pling i belöningssytemet helt enkelt. Det blev som så att jag gick upp till sovrummet för att skriva. Men det blev inget med det heller. Gick inte. Och jag förbannade mig själv för att jag inte kan hushålla med bra serier. Önskade att jag haft några avsnitt kvar av Alias Grace eller alla avsnitt av The Handmaids tale. Jag behövde nått. Sebastian städade runt mig. Mjukt på nått sätt. Jag tänkte att jag ändå lyssnat till hur jag, motvilligt, kände mig trots allt. Och inte några timmar senare utan ganska direkt. Jag tänkte att det är ingen fara att det är precis så här idag, titta vad många bra och vissa helt och hållet kraftfulla dagar jag haft nu. Och jag tänkte på hur gärna jag vill kontrollera den här situationen och hur jag sjunker som i sumpmark när jag försöker. Jag har sagt det förr, det är svårt att veta när det är powering through eller rulla in under en sten som gäller. Jag slumrade. Tröttheten vann. Det gör den ju alltid.
 
Jag har debatterat mina egenskaper och beteenden rätt så kraftigt det sista året. Mest med mig själv, men även här i öppenheten. Jag har ställt mig i ringhörnan med mitt Ego och till exempel hävdat att jag inte är ett kontrollfreak, att jag inte har kontrollbehov, att vaddå, man mår ju bra av rutiner!? Hur många sjuka i depression, utmattning etc får inte det rådet som det allra, allra första från sina läkare? Ät, sov och träna på regelbundna tider. Det rådet eller den uppmaningen har jag egentligen aldrig behövt få. Man mår bra av rutiner och att göra saker i rätt ordning. Förrätten kommer först och efterrätten sist. Jag går upp tio minuter efter Sebastian för då är kaffet klart. Ta på sig skorna först, jackan sen. Tacos på fredag och godis på lördag. Att ha rutiner och göra rätt. Det är världens skönaste illussion, det vet jag, men likaväl får det belöningssystemet att gå i spinn. Och det gillar man ju.
 
Men jag gör inte alls allt i tur och ordning eller en sak i taget. Inte egentligen. Jag planerar så, jag försöker skapa min tillvaro så för när jag har en plan är jag en mycket bättre improvisatör. Inte så motsägelsefullt som det låter. Det är som att när du vet vart du ska kan du göra några avstickare på vägen och sen återvända till huvudleden. När du har ett manus kan du tappa bort dig och sen hitta tillbaka igen. Du kan "planera om" istället för att "inte ha koll på läget". Det är ju känslan av kontroll vi pratar om här, inte själva kontrollen i sig för den är illussionen. Men känslan, den får det att plinga till du vet var.
 
I utmattningsbranchen är det ju inte mycket aktivitet i belöningssystemet. Däremot finns ju stresshormon i överflöd. Och att kontrollera är dömt att misslyckas, en icke läkande aktivitet. Men att go with the flow är ju banne mig inte heller så självklart, för vilket flow då en dag som denna? Det finns typ inget flow att följa och det behov som känns är knappast något att kalla flow. Jag har förstått att jag annars har mycket av båda sakerna, både flow och kontroll.  Och jag vet att kontrollfreaket i mig tjänat och tjänar mig väl, men när KBT-terapueten ber en att leva busigare vet man, med all säkerhet, att det är något med kontrollbehovet som inte tjänar en på bästa sätt just nu.
 
 
F R E A K Y ♥ H E A R T
 
P.S. Det blev en promenad, det blev skrivet, det blev städat fast inte av mig, det blev fläskfilépasta, S kom hem. Pling!


1
Hanna

Såg att du är en av finalisterna i blogg.se´s tävling. Grattis. :-)

Svar: Man åh, tack snälla! Känns verkligen så himla roligt och spännande:) och lite overkligt egentligen🙈
M I A