Den smala lyckan?

"Gå dig smal" stod det på löpsedeln med de fetaste bokstäverna jag sett sen Sverige vann EM-brons i fotboll 1994. Jag tog mig genom butiken via gurkorna, blodpuddingen och bacon i trepack. Svängde av till hyllorna med sylt och rödbetor vidare till kyldisken och greppade en krögarpytt. Framme vid kassan var det som att jag hamnat i något av ett smalpropagandaheaven, det var tidningsrubriker med smalbudskap överallt. Hade dom alltid funnits där i tidningsställen bredvid 4 Daim för 20 kr? Eller var det för att det var tredje veckan i september och de siffror i statistiken som jag är en del av köper tonvis av allt som kommer med budskap om den smala lyckan då varav tidningsställ fylles i överflöd av precis detta??? "Så får du en trimmad kropp", "Nu mår Sussie äntligen bra, gick ner 23 kg", "Gå ner 8 kg på 10 veckor", "Kickstarta hösten, kom i ditt livs form på 4 veckor". Och det fanns råd till mig över 40 som vill ha ett bra liv trots allt (?). Och om jag inte blev smal till bikinisäsongen efter vårens massupplagor med smalbudskap kunde jag nu vinna på lotteriet, alltså bli lycklig ändå, hösten är tydligen perfekt för en rivstart och gå ner 120 kg på ett skinande ögonblick!!! Då skulle jag också kunna vara på framsidan av en tidning och få ge ifrån mig ett leende med något från månadens Glossybox insmort på läpparna. Dessa storys om hur hen blev smal eller hur hen och hin håle kan göra för att komma i sitt livs form på fyra veckor, dom berättas som den amerikanska drömmen. Och jag vet, vi älskar dessa storys om en olyckligt lottad person som livet vänder för och hamnar i lyxsviten och badar bubbelbad. Men gissa hur trött jag är på att min prestation för att få "må bra" i belöning ska handla om att vara eller göra mig smal som om det vore lösningen på självaste världsfreden.
 
Jo, jag vill vara frisk och smärtfri. Jag vill kunna lita på min kropp, kunna belasta den med tuffa, roliga träningspass och belönas med svett och lyckohormoner. Jag vill kunna skratta och hosta utan att ta mig om ryggen som stöd. Jag vill kunna ta mig upp ur sängen, dammsuga, sträcka mig efter vinglasen högst upp skåpen utan att behöva ta blå piller eller ringa 112.
 
Egentligen upprörs jag inte på det där sättet att det påverkar mig så jag faller fritt i universum och försöker hitta mitt människovärde igen. Med diskbråck och utmattning i kroppen har jag perspektiven på plats. Och ärligt talat, jag är 40, tror du jag går mig smal? Herregud, jag går inte ens för att bli smal. Jag går för att rensa tankarna från det som maler, jag går för att få komma hem efteråt och känna att livet visst inte var slut trots allt, det var ju bara diskmaskinen som skulle plockas ur... Men vad tror du jag skulle säga till den 16-åriga tjejen i mig idag? Tror du jag skulle heja på hennes förminskande av sig själv? Tror du jag skulle hålla med henne om att hon inte var bra nog precis som hon är? Tror du jag skulle tycka att hon var helt rätt ute som jämförde, klämde, skämdes, tyckte illa om sig själv? Tror du jag önskar det för min dotter? Tror du inte att hon redan börjat? Tror du inte att hon redan fått upfattningen att smal är bra och att det är det som gäller? Tror du inte hon sett "Gå dig smal" som det första och största budskap i butiken när vi kommer in? Det har hon, var så säker.
 
Åsikter om vikt. Kommentarer om vikt. Tankar om vikt. Alla andras och min egen. Det har jag vuxit upp med riktigt nära under huden, och det har kanske du med? Ibland undrar jag, har inte de flesta det nu för tiden? Men att smal är = bra, det som gäller, lycklig, framgångsrik, det högsta människovärdet och att någon annan kroppsform är = dålig, inte bra nog, inte lika mycket värd, inte lika framgångsrik o.s.v. Att vi överhuvudtaget sorterar in bra och dålig efter kroppsform, det måste ändå vara detta århundradets mindfuck? Vilken jädra bugg i systemet alltså.
 
 
 
 
E M B R A C E ♥ H E A R T
1
Anonym

Håller med dig till fullo Mia!
Känner även igen mig i målet att bli frisk och smärtfri och kunna lita på min kropp igen. Den där kroppen som faktiskt borde vara ens bästa vän.
Stor kram till dig ❤️

Svar: Eller hur, vi har ju den kropp vi har och den är den enda kropp vi har. I det här livet hur som helst😉 kram tillbaka❤️
M I A