Utbrändhetens bästa

"Det är lite som att lära sig att gå, plötsligt kan man bara och då är man tillbaka!"
hörde jag någon på TV säga om att komma tillbaka efter utmattning häromdagen.
Det är några saker jag skulle vilja lyfta med den där meningen.
Allt faktiskt.
 
 
 
1. "Det är lite som att lära sig att gå". Ja, absolut. Rent metaforiskt funkar det ju som beskrivning, jag är med på symboliken, det är fint. Men det jag ska göra nu är ju snarare att jag ska lära mig att gå på ett nytt sätt för att inte bara fortsätta på samma sätt som innan. Något redan inlärt, något ryggmärgsaktigt som jag gör utan att tänka på det, och har tränat på sen barnsben, ska ändras. Tänk dig själv att du nu ska börja gå och röra dig på nya sätt. Känns det lätt? Känns det som att det skulle hända av sig själv? Eller som att du plötsligt bara gör det? Nej, exakt. Så ska vi vara lite nogrannare skulle vi säga att "det är lite, väldigt lite rent bokstavligt, kanske lite mer symboliskt, som att lära sig gå fast svårare och nästan inte alls samma sak".
 
2. "Plötsligt kan man bara". Nej, det händer inte plötsligt. Lika lite som det var plötsligt som jag blev utmattningssjuk, lika oplötsligt kommer jag vara frisk igen. Vi menar det kanske inte så ordagrant, det är liksom bara så man säger, det låter bra och efteråt känns det kanske lite som att det var plötsligt för vi har nästan glömt hur det var innan det plötsliga tillfrisknandet. "Tänk att jag inte kunde kliva ur sängen, laga mat, hitta hem från ica...  Tänk att jag var tvungen att vila efter att jag borstat tänderna och tänkt en tanke samtidigt. Obegripligt idag" Jag tar mig tiden att vara mer ordagrann nu innan jag plötsligt blir frisk och glömmer allt. Ok, så det kanske upplevs så, men plötsligt är det egentligen inte alls.
 
3. "Och då är man tillbaka". Tillbaka? Jag har uttryckt mig så här säkert hundratals gånger och fått frågan om när jag är tillbaka lika många. Så frågade min mentorcoach "Vad menar du med tillbaka?". Jag svarade och hon summerade "Så du menar ny?". Och det gjorde jag tydligen, jag menade inte tillbaka. Inte i den bemärkelsen att jag skulle vara precis som jag var innan jag blev sjuk och inte heller tillbaka exakt som jag gjorde, tänkte, kände, upplevde, hanterade allt dessförinnan. Jag menade inte alls tillbaka! Jag menade ny. Petnoga, tänker du kanske nu? Jag med. Några av mina grejer är att jag har lätt för att tolka, känna av, greppa helhet, fylla i luckor, läsa och lyssna mellan raderna så lite petnoga ordgrannhet kan jag verkligen behöva lära mig av så jag inte drunkar i symbolik och stämningar.
 
 
Så utbrändhetens bästa måste få vara P E R S P E K T I V idag. Nya, större, andra, omvända, förflyttade, petnoga, ordagranna, fluffiga.
 
Jag rör mig framåt hur jag än reser nu. 
 
 
H U R S O M ♥ H E A R T
 
 
aldrigensam - psykiskohälsa - påväg - utmattningssyndrom
2
Pia.

BAM!!!
Älskar att jag kollar kollar o kollar och så bara yesss en ny text. Lite som en sån enarmad-bandit?! Typ.
Fasen Mia. Fasen så bra!

Svar: Haha, underbart att liknas vid en enarmad bandit ju. Plötsligt händer det!😃 Tack, snälla✨
M I A

bylittlenea.blogg.se

Ja! Tack! Vilket bra inlägg och svar på ett alldeles för lättvindigt uttalande ❤️

Svar: Kände att vi inte kan tugga i oss vad som helst och ta det för sanning, eller hur? Även när något låter hoppfullt och en smula magiskt:) Tack själv! ❤️
M I A