Lyckligast vinner

Det sägs att vi får det vi behöver. Men ibland tror jag att vi helt enkelt bara får det vi får.

 


 
Skyll på att kaffet alltid är slut när man verkligen behöver det.

Skyll på kontrollbehovet. Ditt eget och andras.

Skyll på att nätet alltid blir överbelastat så du aldrig lyckas komma på en endaste Beyoncekonsert.

Skyll på att du inte ville störa eller vara till besvär.

Skyll på att det är lika bra att göra allt själv. Ja, men så nått blir gjort.

Skyll på att du inte har lyxen att stanna upp i tillvaron eller åka på nån sån där hitta-sig-själv-resa och sitta i skräddarställning på toppen av ett berg och komma hem med en lotusblomma i svanken.

Skyll på den som genar i vänstersvängen.

Skyll på att du inte hinner det du skulle vilja. Nånsin.

Skyll på alla som envisas med att förverkliga sig själva.

Skyll på det oåterkalleliga vacuum som du lämnades kvar i när han dog.

Skyll på att det blir morgon. Och kväll.

Skyll på den kalla svenska sommaren, och på att augusti blev alldeles för varm.

Skyll på att det blev inne att vara självuppoffrande och att du då för en gångs skull hade essen i rockärmen och kom till din rätt.

Skyll på ditt hjärta som krossades till slamsor och glasbitar och som tydligen aldrig läker.

Skyll på alla som prompt ska ta ställning hela tiden. Och ännu mer på alla som bara tiger.

Skyll på han som mådde så dåligt att du inte kunde må bra.

Skyll på att du inte hade kunnat förutse att tiden skulle gå så fort. Och att den inte stannade fast du log och låtsades att den gjorde det.

Skyll på allt du kan.

Men när du där i slutet ska svara på "Vad gjorde du?", "Vad la du din energi på?", "Vad gjorde dig som lyckligast?" Ja, för det är dom frågorna som kommer i slutet har jag hört. Och när det sen står klart för dig att det inte var upp till nån annan att fixa med din lycka, att det jobbet var ditt. Vem skulle annars ha det jobbet? Om din egen lycka inte var upp till dig, vems förbannade skyldighet (ditt favorituttryck) var det då att ordna med den tänker du? Vad sa du, inte så lätt? Nähä, men inte så omöjligt som du gjorde det heller. Och här nånstans, i ett samtal du tror beror på att du till slut blivit The Shining-galen, att dom som står och viskar bakom gardinen i ditt sovrum tog dig till slut eller att du helt enkelt fått en andra släng av denguefebern så sjunker en insikt in genom din hårda hud och träskalle och du ba "- Åh, fan."

 

O P S ♥ H E A R T