UR ASKAN I ELDEN

Ur askan i elden... Jag har alltid tyckt om det. Hur det låter alltså, orden. Men jag hade aldrig riktigt förstått själva uttrycket tror jag. Hade du? Men så försökte jag undvika tröttheten genom att vara vaken ännu längre. Det enda jag ville var att sova, men innan man somnar blir man lugn och fylls av sina tankar och känslor, och det kunde jag bara inte stå ut med. Och när man vaknar i vargtimmen vid fyrasnåret är man komplett hudlös, allt når in eller är redan där och jobbar på sin krigföring. Den stunden bävade jag mest av allt. Och jag är i grunden sovbegåvad förstår du, sömnen är min sista utpost. Så jag förstod ju. När jag förlorade sömnen så visste jag. Men stannade ändå inte. Jag började träna mer för att motverka orkeslösheten. Jag ökade takten när jag kände att jag behövde vila. Jag sprang ärligt talat så fort jag kunde uppför backar för att bli av med dom så fort som möjligt för jag orkade inte med dom. Jag tystnade. Jag kände av så mycket i min kropp att jag stängde av. Jag stängde av! Kan du fatta det? Och att jag istället för att ta mig till lugn skruvade upp mig till rastlöshet. Och sen, långt senare, när jag då äntligen skulle börja gå ner i varv, stressa av, djupandas som en carpe diemqueen då visste jag inte längre hur nånting skulle vara eller kännas längre. Utvilad? Hur var man då? Glad? Hur kändes det nu igen? Sätta ena foten framför den andra, hur då? Laga mat? Glöm det. Mjölk? Vad har jag det till förutom i kaffet? Hur startar jag bilen? Hur kom jag hit?

Ur askan i elden - Att ha försökt lösa ett problem, men hamnat i värre belägenhet.  Eller att komma från en dålig situation till en ännu sämre.

Så jag förstår nu, på precis alla nivåer som finns att förstå något på vad det betyder. Det är typ som att tröstäta. Det är som att börja storstäda, men förlora orken när allt är framdraget till kaos överallt... Det är som att jobba 50% istället för 100% men inte prioritera bort några uppgifter. Det är som att göra flera saker samtidigt för att man inte kan koncentrera sig på en enda. Det är som att gå ut med soporna som stinker i hallen och så släpper botten halvvägs. Det är som att känna sig otillräcklig och säga ja till fler saker på att-göra-listan. Det är som att vara så trött när man får semester att man inte förmår att göra något av det där man längtat efter för man jobbade så in i helsike hårt under en väldigt lång tid för att ens kunna gå på ledigt. Det är som att tro att det man håller på med är att förverkliga sig själv, men det mesta av det visar sig vara det som trasar en sönder och samman. Det är som att fylla sitt bekräftelsebehov med sprit. Det är som att säga "Jag ska bara" och bränna ut sig.

Det är sant att du kan bli hel igen efter att du gått sönder. Men det är inte sant att du måste gå sönder för att bli hel. Och jag är rätt säker på att du känner igen dig. Eller hur?

 

Ostron och Champagne till helgen - att komma från en riktigt bra arbetsvecka och få det ännu bättre.
 

C A R E F U L ♥ H E A R T

 

1
Johanna

Känner igen mig väldigt mycket ja. Och håller helt med om dom sista citaten. Man behöver inte ta i botten för att kunna komma upp!⭐️

Svar: ⭐️
M I A