Bröllopsdag!

Idag firar vi bröllopsdag!!!!!
 
 
Så länge det finns stjärnor över oss, älskling! Tack för livet med dig och för möjligheten att växa till dom vi innerst inne är.
 
M A R R I E D ♥ H E A R T

blogg.se - bloggse - bröllopsdag - bröllopsfoto - vintagestyle

Utflykt med hund i cykelkorg

(null) 
(null) 
(null)

Söndagen (den enda lediga dagen tillsammans för en tid eftersom Smilla numera också har ett jobb och repar på lördagar) fick sig en sån där spontan och skön start. "Ska vi åka på picknick?" frågade Smilla. "Javisst, det gör vi!" svarade vi och så packade vi picknickkorgen (ryggan) med smörgåsar, vindruvor, hundgodis och bullar och åkte iväg till en plats vid vatten. För Noomi blev det premiärtur i cykelkorgen och det gick hur bra som helst. Hon är ju begreppet sällskapshund personifierad och vill helst vara med på allt hela tiden så det känns väldigt roligt och mysigt att kunna ha med henne på cykelturer i sommar och som färdsätt till grillfester till exempel, min favoritsak att cykla till. 

Hoppas du har en skön söndag och bara tar vara på att göra det du känner för allra mest✨

bichonfrise - blogg.se - familj - utflykt
2

Vem får cred när du börjar må bättre?

 "Det beror säkert på våren", sa jag. "På ljuset och på att det är grus istället för livsfarlig snö-is-blandning på trottoarerna". Och det där ljuset jag pratade om sken in så där starkt som det bara gör tidigt på våren, så även på femte våningen hos M. "Jaså, hur mådde du förra året då det blev vår och ljust?" frågade hon. Aha! Jag visste att det fanns en poäng där i hennes fråga, det finns det ju alltid, och jag hittade svaret ganska snabbt trots en tung slöhet i hjärnan som bara eftermiddagarna ger mig oavsett ljus och underlag på vägarna där ute. "Just det" fortsatte hon."Förra året var du i riktigt dåligt skick trots våren, eller hur?"
 
 
       Hon hade rätt. Och jag insåg att jag hade gett våren mycket mer cred än den skulle ha. Hur glad jag än är i våren så beror det mycket mer på mig själv att jag mår så pass mycket bättre nu och känner att jag tar mig från klarhet till klarhet. Och på kroppen så klart. Och på tiden förstås. Vi tre är ju faktiskt den treenighet som påverkar och bidrar till min läkning allra mest. Jag har inga externa substanser till hjälp med den saken, även om jag ibland bönar och ber om att få det. Jag har M i och för sig. Hon kan nog ses som min externa substans. Oron och ångesten är alltid lättare eller helt borta efter att jag varit hos henne.
       Tiden har kanske det enklaste jobbet tycker jag. Den bara finns där och rör sig framåt oavsett vad. Kroppen har troligen det tyngsta jobbet, men jag har banne mej det svåraste. Kroppen har mycket att stå i vad det gäller att läka de fysiska och psykiska symptomen av utmattningen. Den har hormoner och kognitiva förmågor att få i balans igen. Den har en hjärna att läka. Ja, men du hör ju. Fyyyy, så tungt. Och ja, det låter ju ganska svårt också faktiskt. Men jag då, som ska möta mig själv i mörka gränder och skaffa mig acceptans, insikter och lärdomar. Låter inte det tungt och svårt, så säg!? Och dessutom, så ska jag hålla mig medveten och nära mig själv HEEEELA tiden. Inte bara en liten yogastund på morgonen. Inte bara var tredje vecka när jag är hos M. Nej, varje stund hela tiden. Vet du vad det är jag gör då? Jag lyssnar på mig själv. Hur det känns i kroppen. Hur tankarna låter. Och så stämmer jag av hur väl det lirar med det jag har tänkt mig för dagen och veckan som kommer och veckan därpå. Och sist, men för fasen inte minst, gör jag medvetna VAL efter det jag kommer fram till efter att ha lyssnat till mig själv. Hör du? Skitsvårt ju. Och vet du vad det kallas när man får de där grejerna att lira med varandra? Det kallas BALANS. Du är kanske väl bekant med både ordet och företeelsen, men det är relativt nytt för mig. Inte ordet kanske, men företeelsen. Att vara i balans. Och jag tycker det är bland det svåraste som finns att hålla en jämn balans i alla delarna i livet. Att inte ge all energi till bara en eller max två delar av livet och ge de andra delarna energi från reservdunken. Det har jag för övrigt ingen längre så det blir ju så extremt tydligt nu för tiden när jag hamnar i obalans. Och det är lätt hänt. Så lätt, lätt, lätt.
      Men i alla fall, det har varit väldigt mycket bättre med balansen den senaste tiden. Och lusten och glädjen och kraften, en annan treenighet, har varit hos mig mycket oftare och lite längre stunder. Och det är visst inte alls vårens förtjänst. Det är min. Och kroppens. Och tidens. Men mest min.
 
 
 
L Ä K E R ♥ H E A R T
balans - bloggse - läkningpågår - utmattningssyndrom