De 6 första veckorna med Abbe

Abbe är sex veckor nu. Tiden alltså! Den är obeskrivlig och obeveklig. Jag kastas runt i den som en blöt lovikavante och förstår ingenting om hur fort den går, hur mycket som händer i varje stund eller var sjutton stoppknappen är?
 
 
De första tre veckorna bad jag tiden att läka alla mina sår så fort som möjligt. Att vara i nuet var svårt, både på grund av sömnbristen och allt som gjorde så ont, men också för att det nästan är omöjligt att vara här och nu när man känner så mycket tycker jag. Jag bränner ut mig då. Nu ber jag istället Tiden att stanna upp så jag får den tid som behövs för att en amningshjärna och omtumlad själ ska kunna ta in de vackraste stunderna man är med om i livet med sitt nyfödda barn. Njuta som det heter. Men tiden är en bitch som bekant och rör sig framåt oavsett vad och jag knäpper upp amningsbehån, rapar (Abbe), torkar kräk, bär runt lite, tar en alvedon (jag alltså), byter blöja (bara på Abbe nu), möxar på kläder (på oss båda), ut med vagnen, pratar eventuellt i telefon, går hemåt innan det börjar värka i kroppen, parkerar vagnen i hallen och hoppas att han ska sova nån timme, somnar själv, vaknar och längtar efter honom så mycket att jag funderar på att väcka honom... och medan dagarna och nätterna tycks pågå så där och vara likadana så är han snart sju veckor och jag tänker att det är tur att jag tar en del bilder, utan dom vet jag inte vad jag hade kommit ihåg av de här veckorna.
 
Första kvällen hemma ♥
 
Första gången i storasysters famn ♥ Han hade varit lite knorrig och missnöjd den eftermiddagen, så kom hon hem och tog honom i famnen och han somnade som en stock.
 
1 vecka och i farmors famn ♥
 
 2 veckor ♥
 
3 veckor aka Skrikveckan ♥
 
4 veckor aka nöjd igen för att han börjat få ersättningstillägg, tjoho! ♥
 
5 veckor och drömnätterna började bli en vana, snudd på rutin. På bilden har vi dock inte en av dom. Vi har inte bara drömnätter, men vi har dom! ♥
 
6 veckor och leendena är ett faktum ♥
 
Nu hör jag att han börjar knorra i vagnen. Dags att vara mat, kärlek och trygghet igen.
 
A B B E ♥ H E A R T
bebistiden - bloggse - familj - nyfödd