Medelåldern - att våndas eller go with grace?

 
(null)
 
"Medelåldern är levnadsåldern mellan ungdom och ålderdom" läser jag på datorskärmen. Jag har nämligen googlat medelåldern. Så medelålders, va? Där är jag nu i alla fall, mitt emellan ungdom och ålderdom. Så hur gör man? Fäller in klövarna och hukar sig under borden för svedan och värken som åldersnojan och ungdomssorgen ger? Eller ska man bara blåsa upp ett rött ballonghjärta, gå ner till sjön och ta en selfie och liksom viska till sig själv "Go into medelåldern with grace my love, gör din grej bara" och sen liksom slå in ålder 41 i mål med en otajmad och skitful mental bicykletas? Jag har ju diskbråcket att tänka på, är gravid och har bältros som håller på att läka också så vackrare än så kan en bicykletas inte bli för mig nu... inte ens i fantasin. Men det röda ballonghjärtat var inga problem att blåsa upp faktiskt.
 
Vid fyrtioett års ålder kan man heller inte med den godaste viljan i världen luta sig lite smygigt mot åldersspannet trettio och låtsas tillhöra det på ett helt och hållet värdigt sätt eller hoppas att ens namn inte läses upp av livet när det vankas vilka som fyller fyrtioett år i år. För det har du lärt dig vid det här laget. Livet ger inga fripass. Livet låtsas inget. Och den enda som förlorar stort på att göra det är du. Livet går osentimentalt vidare.
 
Och så minns man kanske sina föräldrars 40-årsfester vilket kan göra det svårt och splittrat i en? När jag sneglade upp från mina tretton år på mamma och dom andra hawaiiklädda festkompisarna på hennes fyrtioårsfest 1990 kändes hon sååå gammal. En vuxen. Mer än en vuxen. Övervuxen. Och nu står jag här och sneglar på mig själv och kan inte riktigt fatta att det är jag vid samma ålder, ops ett år äldre, än min då fyrtioåriga mamma. Och så vet jag dessutom att hon stod där så överraskad man kan bli med en hula-hulakjol runt höfterna, en hawaiikrans runt halsen och troligen Asti Cinzano i glaset och kände sig inte alls som fyrtio. Utan yngre. Precis som jag gör nu. 
 
Och kanske tittar min elvaåriga dotter på mig nu när jag står här i min svarta skepparkeps och tar selfies med sjön och kanske tycker hon att jag håller på som en gammal med det där fast jag känner mig rätt så up to date med tekniken och den sociala mediavärlden. Själv sitter hon på bänken med sin lill-kusin och gör några musical.ly’s och skickar väl en sisådär femtio snaps (Snapchats) i minuten. Fast just det, när hon frågade mig häromdagen "Är du en influencer, mamma?" kände jag mig really cool och som en del av den här tidens grej faktiskt. Att hon känner till det uttrycket gör henne mer up to date med tidens tand än jag nånsin varit och blir så klart.
 
(null)
 
Sen är det ju det här med barn i magen. Det gör att jag känner mig så levande och frodig. (Haha, det ska jag minnas att jag uttryckte om sisådär några månader när bebis Thelin kommit ut ur magen.) IVF-processen för min del har ju inneburit att läkare har sagt "Oj, man kan inte tro att du är fyrtio inuti" och jag har skämtsamt svarat "Nej, och inte utanpå heller!" Och så har vi skrattat så hjärtligt i sterila rum. 
 
Ja, livet alltså... Kära, medelålder! Vissa saker är bara hur perfekta som helst visar det sig när tiden är inne och det är dags att falla på plats. Och då är det som nån har sagt att "Den jag trodde var jag visade sig bara vara en period i mitt liv". 
 
 M E D E L Å L D E R S ♥ H E A R T
bloggse - influencer - livet - medelålders
3
Jessica Högberg

Vilka underbara funderingar om medelåldern!!//48år

Svar: Tack, kära medelålderskamrat:) 💕
M i A

Hannas krypin

Vilket härligt inlägg! Jag nojar över att fylla 35 i år så det här inlägget var uppiggande. :-)

Svar: Haha, åh vad härligt att det piggade upp i åldersnojan!! Grattis i förskott, go with grace💕😉
M i A

Marielle

Medelålder verkar grejt tycker jag. Man är liksom med: El ålder. Ålderns ålder. Chillar med siffrorna och allt det där man hunnit skapa och bygga upp omkring sig. Vad spelar det för roll om man är under-, medel- eller överålder om man mår bra? Överåldern... haha den ska jag tillhöra om jag är pigg och alert och fortfarande kan torka min egen stjärt. (Fan vilket fult rim men jag var bara tvungen när det ploppade upp).

Nu tillhör ju inte jag medelåldern, än. Men jag tycker att mina snart trettio år inte heller är så illa pinkat. Faktum är att jag känner mig riktigt nära. ...Och långt bort på samma gång. Ibland blir jag nämligen överraskad när jag reser iväg någonstans utan att berätta det för mamma och pappa först.

High five och grattis i efterskott! :)

Svar: Hahaha, high five och tack för grattis!!!
M i A