Midsommardagen gav ingen användning av selfiestick

(null)
 
Det var igår jag klev in i buskarna för att skapa lite midsommarfeeling med min selfiestick. Jag log brett, skönt och liksom inifrån. Det var på kvällen jag fick ont i halsen, åt väldigt många Strepsils och hoppades att de skulle påverka magen med sin laxerande effekt. Det var idag jag skulle måla 90 brädor tillsammans med min man. Verandabygge pågår. Mestadels av noggranna snickare. Det var idag jag inte ens började bidra med mina målarskills på grund av kräkillamående och fick gå in och ta en knäckemacka och sen vila en stund. Det var efter det som jag skulle ge mig ut till mannen och brädorna igen, skulle bara byta om till skitkläder och tog ett stooort gammalt grått linne och ett par jeansshorts i så kallad boyfriendstyle som redan har målarfärg på sig. Och det var när jag stod ombytt i den outfiten som jag inte fattade nånting. I en bisarr värld var det stora grå linnet en liten tanktop och jeansshortsen kom med mycket möda över höfterna, men inte en millimeter till.  Ja, jo jag är gravid i vecka 22 men det är väl mest magen som växt?? Det var då jag förstod att det alls är så. Det gör mig inget alltså, jag har det bra med min kropp. Men det gjorde att jag inte tog mig ut till brädorna på det sätt jag önskat så där lite peppad och redo att skita ner mig och kanske få skapa lite renoveringsfeeling med min selfiestick.
 
Jag kom ut i min långa bomullsklänning och det var i ögonblicket jag såg alla små färgfläckarna på asfalten jag nog visste att jag kommer bli liggandes i soffan om en stund. "Går målarfärgen bort från asfalten?" frågade jag så där irriterande försynt och insinuerande. "Ja, det gör den nog" svarade Sebastian. Nog? Vet ni vad NOG gör med mig och min hjärna i såna här lägen? Med min kontrollerande och perfektionistiska blå personlighetsprofil?? Jag blir besatt. Och efter det kan jag mycket väl glida över till att bli bisarr. Jag vill veta säkert. Kan inte veta nog säkert. Och dom där vita färgfläckarna på den buckliga och redan sen länge skitiga asfalten gör mig galen. Mer än så behöver du inte veta. Att jag googlade och ställde några fler insinuerande och passivt-aggressiva frågor kan vi utelämna. 
 
Vi lade ut presenning under brädorna och sen gick jag in och sov i tre timmar och Sebastian fick måla varenda en av de 90 brädorna helt själv. Inget teamwork. Inga selfiesticksmoments. Vad underbart för honom att jag, trots att jag var i utmattningszonen och inte hade någon rimlig kraft till nånting, kom ut och uppbådade besatthet av målarfärgen på asfalten i alla fall... Så ja, bilderna är från igår. Ville bara berätta om dagens verklighet också så ni inte tror att min tillvaro bara glimmar och jag står i buskarna med en selfiestick. 
 
(null)
 
 
(null)
 
Här ser du en bit av verandan som vi säger eller av dansbanan som snickarna säger.  
Hoppas du har en skön midsommardag med eller utan selfiestick.
 
Nu dags för Sverige - Tyskland!!!
 
B I S A R R O ❤️ H E A R T
 
 
bfoktober - bloggse - intesomjagtänktmig - midsommardag - selfiestick
1
Maria Pettersson

Låter jobbigt att man blir så irriterad før minsta lilla! Längtar inte efter det humöret när jag blir gravid ;)

Svar: Haha, nej det är väl inte så avundsvärt med humörsvängningarna. Men bara man får ur sig alla känslorna är det bättre. För en själv i alla fall:)
Mia Thelin