Om jag bara blir smärtfri igen...

Så har det låtit i mitt huvud sen i onsdags eftermiddag då smärtan där nere i diskarna i ländryggen tog över och jag blev liggandes igen. Känner du igen den där tanken? Den brukar finnas med vid en masssa olika tillfällen. Vid fall av till exempel kräksjuka, skattesmällar, olycklig kärlek osv. Den kommer så klart med andra avslut, men den börjar alltid med "Om jag bara...."  Och sen kan ju botgöringslistan variera i det oändliga förstås beroende på livssituation, ålder, drömmar i livet, smärtgränser o.s.v. Men ja, så här ser det i alla fall ut för mig den här gången. 
 
Om jag bara blir smärtfri igen så ska jag:
  • Göra alla rehabövningar i världen med ren och skär glädje.
  • Hålla mig ständigt medveten och närvarande så jag går, står och sitter på alla de nya sätt jag ska göra numera.
  • Skaffa mig en sån där avlång yogakudde, eller två förresten så kan jag ha en hemma och en på jobbet. Fasen så motiverad jag känner mig.
  • Inte beklaga mig mer. Inte över att våren är så sen, att det tar sån lång tid att läka, att jag inte orkar som jag önskar eller att jag inte kan gå i klackskor några längre stunder.
  • Vara glad och tacksam mest hela tiden!! Jodå, jag lovar. Glad och tacksam för utmattningen till och med, för det nedstämda, för det oberäkneliga, för de extra kilona, för att våren är så sen o.s.v.
  • Gå promenader!! Plötsligt längtar jag nått så fruktansvärt efter dessa promenader som jag fått anstränga mig så mycket för att komma ut på så länge.
 
Ja, du förstår ju. Plötsligt längtar jag visst efter allt möjligt som jag för en vecka sedan börjat ta för givet igen. "Du har en fantastisk förmåga att så fort du mår bättre och känner dig bra så kör du på igen" sa kbt-terapeuten. "Om du var allergisk mot jordgubbar, skulle du glömma bort det då och plötsligt äta dom och riskera en allvarlig allergichock?" Det var osäkert hur pass mycket ironi hennes beröm/fråga innehöll, men nästan 100% skulle jag gissa. Jag svarade i alla fall "Nej, det skulle jag så klart inte" och skrattade åt det dumma i att vara så vårdslös och idiotisk med sig själv. Men ärligt, jag kanske skulle det? Jag verkar ju vara både vårdslös och idiotisk liksom in i märgen? Vem vet, jag kanske är allergisk mot jordgubbar, men liksom förtränger det så hårt att allergichockerna inte biter liksom? Ärligt, det skulle på något sätt inte förvåna mig om det kom fram att allt; diskbråck, utmattning och avvikelse på hjärtat, berodde på att jag är allergisk mot jordgubbar. Vore väl typiskt mig på många sätt? Men bara jag blir smärtfri igen ska jag riskera mindre och vårda mer. Hålla mig lugn och självbedrägelsefri. Blundar man och springer så gör man, då kan man liksom inte intala sig själv att ögonen är uppspärrade och att tempot är i lagom gåtakt? 
 
 
 
P A I N ♥ H EA R T
 
bloggse - hälsa - villfarelser
1
Pia

Jag ska påminna om den där avlånga yogakudden. Den ska bli kul o se på jobbet.
Om du bara...


Kärlek!!

Svar: Hahaha, påminn mig ofta eljest glömmer jag😂😂😂

Kärlek!!🙌🏻
M i A