Varning för högkänsligt innehåll

Jag klev in på kafeet och kände det innan jag såg det. Här var det tungt, riktigt tungt, och jag fick ett tryck över ansiktet som gjorde att jag stannade upp. Men jag förstod ganska snabbt att det inte var mitt eget, det var någon annans. Troligen hennes. 
 
(null)
 
I den sammetsröda fåtöljen, med den fina trearmade lampan, i hörnet längst in i lokalen satt min vän. En man gick förbi henne med en liten flicka som drog honom bestämt mot kakmontern. Jag såg min vän lyfta tidningen högre så att hela hennes ansikte doldes för honom. Jag log. Det var verkligen mer en sköld än något annat den där tidningen. Jag önskade mig också en sköld, kände mig så där genomskinligt hudlös och förstod att allt skulle gå in i. Men jag var tacksam över att det inte var så mycket folk här idag, det skulle bli jobbigt ändå.
       - God morgon! Jag har beställt en kaffe till dig. Sätt dig. Varför är du sen?
       - Snön, du vet. Jag körde fast. God morgon.
       Jag hängde av mig min svarta pälsjacka och hon började berättade innan jag hade satt mig. Om att tabletterna inte hjälper, att grannen fortsätter göra livet surt för henne med sin höga musik och bestämda fotsteg i hennes tak, att läkarna börjat prata i termer av diagnoser och att hon känner det som att hon hamnat hos Alice i underlandet. Hon undrade hur hon hamnade här? Och om det alltid ska vara så här? Hon sa att det kändes som att det aldrig kommer bli bättre...
       Ja, vad säger man, tänkte jag och drack lite mer av mitt kaffe. Den lilla flickan skrek till, kaffemaskinen dundrade igång, det plingade av att dörren öppnades, damerna vid bordet intill var bekymrade över kylan, bestick for i golvet med metallskärande ljud, vad var det som prasslade? 
       - Hallå, säg nått! manade hon på mig.
       - Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, svarade jag. Kanske att tabletterna visst hjälper, du är ju utanför dörren. Du är här. Att jag tycker det är strålande att läkarna vill utreda dig vidare. Du har tur. Nej, det ska inte alltid vara så här. Jag kan inte komma på en enda grej som är som den var förut. Är det nånting vi kan lita på så är det ju att allt förändras. Eller hur?
       Jag visste inte riktigt om hon lyssnade längre, hennes koncentrationsförmåga var ju rejält nedsatt och hon stirrade så där som när blicken fastnar på något, men inuti kan man vara var som helst.
       - Det där du säger. Det är bra, sa hon tyst och mjukt.
      Jag drack av mitt kaffe och kände stickningarna i benet avta.
       - Jag har tur, säger du? Det är ju ändå jävligt svårt att se. Lite väl magstarkt påstående ändå, va? Tycker du inte?
       - Kanske det, det beror väl på?
       Vi lutade oss tillbaka i de sammetslena fåtöljerna med våra kaffekoppar, tittade på varandra och log. Hennes ben blev stilla och hon slöt ögonen. Jag sa att vi skulle beställa en citronpaj och hon frågade var jag köpt pälsjackan nånstans. När trycket försvann från mitt ansikte ville jag gråta för då visste jag att ångesten, det hon kallar mörkret, lämnat henne. För en stund. Och att vi skulle prata om senaste podden med Skäringer & Mannheimer, och vad synd det är att det blivit så inne med färgen rött som ingen av oss passar i, och hur huden ska bli fläckig igen av sol och hormoner när våren kommer. Och inte alls passa med rött. Inte alls.
 
...........
 
Jag förstod väl kanske i tjugoårsåldern att alla inte alls kände av energier och stämningar på exakt samma sätt. Att jag nog hade en över medel förmåga att göra det och en stark intuition. Men oj, vad mycket jag ändå inte förstått om det högkänsliga och energistiska i mig. Det börjar ta sig och det är otroligt befriande. Oftast. Ibland inte. Det finns inte hur mycket som helst att läsa om det, det är inte det vanligaste ämnet att prata om, men vanligare i oss än man tror. Det finns ju olika grader av allt så klart. Jag är inte den högkänsligaste som finns, men tillräckligt för att få kämpa med det en del för att förstå mig själv. För att bli mer tillfreds med mig själv. Är superintresserad av att höra hur fler upplever högkänslighet. Stories och tips mottages tacksamt!
 
 
H S P ❤ H E A R T
 

bloggse - hsp - sensitivtbegåvad