Samla ihop hjärncellerna och hålla sig självpeppande

Jag stod framför gruppen av människor som satt sig på stolarna i den stora, luftiga lokalen med de stora fönstren. Det var uppsluppet och mingelsnackandes. Vi skulle ha en arbetsdag tillsammans och jag skulle prata och presentera, leda och hålla ihop. Det var snart dags att börja, alla skulle bara få ta kaffe först. Jag tänkte på vad mycket av den här typen av saker jag gjort den senaste tiden. Presenterat och stått längst fram, varit på scenen och haft det varma, bitvis väldigt varma, strålkastarljuset på mig. Kände mig glad över det. Stolt och belåten faktiskt. Och så började jag tänka på hur det var när jag inte ens klarade av att stå hemma och borsta tänderna i badrumslampans strålkastarljus. Jag minns att jag ibland blundade framför spegeln och borstade så fort och hårt att det började blöda i mitt känsliga tandkött. Och nu stod jag alltså framför pirriga människor och fyllde mina tankar och känslor med hur det var när tandköttet blödde och det här var något jag aldrig trodde jag skulle klara av att göra igen, än mindre tycka om att göra igen. Wow, inte så bra mental träning. Nej, tvärtom. Riktigt dålig.
 
Så jag gjorde det där som jag gör ibland. En av mina bästa affirmationer vid sådana här tillfällen. Jag knackade på vänster sida på tinningen. "Vad gör du?" frågade någon på raden längst fram och när jag tittade upp såg jag att det var ett flera ögon som tittade på mig. "Jag kontaktar hjärncellerna." svarade jag utan att tänka mig för och knackade med fingrarna igen vid tinningen och liksom demonstrerade och sa "Samling!". Och så skrattade vi högt och befriande. "Man får ju ta till de knep man behöver, eller hur?" fortsatte jag och så var det dags att köra igång. Hjärncellerna var tillbaka, tankarna var peppande och jag var lugn. Sen tänkte jag inte mer på det där. Dagen gick och vi var alla nöjda och glada över den. Jag tog helg och jag kan säga att det inte har varit någon som helst ordning eller samling vid pumpen för mina hjärnceller sen dess. Dom fick ledigt dom med.
 
Så för en stund sen hörde en av sommarens medarbetare av sig. Hon skrev att hon suttit med matteboken och skulle plugga förut och att hon kom att tänka på mig och det där med hjärncellerna. "Det gick faktiskt lättare efter att jag högt sa till mig själv "Samling" och vidrörde handen vid tinningen". Haha, man vet aldrig vad som ska fastna hos någon annan, eller hur? Eller vad som sen ska dimpa ner tillbaka hos dig med den ljuva känslan av att man finns till. Man var där. Att en sån där liten grej, en till synes obetydlig sak för någon annan än mig själv, skulle hänga med någon hem och komma tillbaka några dagar senare är så väldigt roligt och faschinerande tycker jag.
 
Så bjussa mer på dina trix och egenheter och berätta när du blir inspirerad av någon. Det gjorde min dag att få höra hur min affirmation är ute och lever sitt eget liv och fixar närvaro och koncentration för någon annan. Och så blev jag påmind om hur långt jag kommit från att stå utmattningssjuk och blunda framför badrumsspegeln också. Tack för det! ♥
 
 
K N A C K I G T ♥ H E A R T
bloggse - mentalträning - utmattningssyndrom
1
Syrran

Snygg bild!😉👍🌞❤

Svar: Eller hur!!!🙌🏻😘❤️ tack för lånet förresten🤗
M i A