Vecka 40 - föda utan rädsla

Precis när jag kände mig nersjunken i en deppig gyttjepöl och började tro på tankarna "Det kommer alltid vara så här", "Jag kommer aldrig känna något annat än det här..", "Jag kommer aldrig i livet att klara det här..." då började mitt favorithormon oxytocin, lugn-och-ro-hormonet, flöda igen. Inte en endaste jädra sekund för sent kan jag säga!! Att min familj är välbehållen efter dessa veckor känns som ett smärre mirakel faktiskt. Hunden var så sjukt nära att stryka med i mitt oxytocinfria ursinne förra veckan när hon åt av min så efterlängtade rostade äggmacka en morgon. Det klack verkligen till i mig av galenskap och jag kunde inte försonas med henne förrän 8 timmar senare för jag kände mig så otroligt besviken och lurad... Och Sebastian var snuddande nära att få en knuff över stupet när han sa "Nu vill jag bara få det här gjort".... Det var efter det som lugn-och-ro-hormonet kom igång. Kanske på grund av någon slags chock av ursinnet? Nåväl, allt blev förlåtet och jag började höra tankar som "Det ordnar sig, allt blir bra, det finns en mening med allt osv." 
 
 En mental bild inför förlossningen. Lugn och harmonisk. Omgiven av det som är naturligt och starkt.
 
För att fortsätta göda tankarna och inte minst känslorna klickade jag hem boken "Föda utan rädsla" som E-bok i elfte timmen så där i vecka 40. Jag kände av mina helt otroliga försvarsmekanismer och mitt svarta bälte i flyktbeteende och som jag ju vet har mobiliserat sig allt medan jag fokuserat på att hålla ihop mig själv de senaste månaderna med värk och jobb och låg på oxytocin, så jag blev som besatt av att ta till mig något utan rädsla. För varje sida jag läste kunde jag känna hur nånting såå välbehövligt började kännas och gro i mig - Tillit. Tillit till min kropp. Till mig själv. När jag väl programmerar om mig så gör jag det snabbt och bestämt, tack och lov. Jag kommer inte möta all smärta helt utan rädsla så klart, herregud det hinner jag liksom inte fixa:) Men tack vare denna bok, som jag så innerligt rekommenderar, känner jag mig mer redo och har nu en massa verktyg för att hålla mig lugn, för att kunna bryta panikkänslor och viljan att fly så snabbt och bra som möjligt. För mig har den fyllt glappet mellan "Förlossningens olika faser" och "Snart är bebisen här, wohooo". Den har fyllt på med en till dimension, precis den som jag behöver så mycket av. HUR tar jag mig så bra som möjligt genom förlossningens alla faser till min bebis?
     Och det kan vara så att jag typ har skrivit ett manus till Sebastian faktiskt. Men jag lyssnade tre gånger på hans tankar och planer för vår fredagsmiddag förra veckan och jag höll mig lugn, snudd på intresserad faktiskt. Det gav jag honom för hans skull, för att han älskar att planera mat!!! Så att han fått en liten lathund och manus på hur han ska göra och säga under förlossningen för att hjälpa mig så mycket som möjligt kan inte ses som annat än något helt rimligt att ge tillbaka? Och jag kan meddela att min lathund fallit i mycket god jord. Han älskar den!! Haha, listor, planer och en hel del överanalyserande, det delar vi så fint jag och min man:) Och nu får vi nog anses vara så redo vi kan bli.
 
 
 
 V E C K A 4 0 ♥ H E A R T
 
bf2018 - födautanrädsla - gravid - lathund - oxytocin - vecka40
2
Martina

Heja er! Heja dig, listor å planering alltså, i love it. Då mår projektledaren i oss som bäst 😉👏❤️

Svar: 💕👌🏻😄
M i A

Josefin

Men åh, vi födde alltså i princip samtidigt! 😃💕
Och ja, den där boken, vet inte om jag klarat någon av mina förlossningar utan den. Just det här att bli påmind om att känna tillit till sin egen kropp och sin egen mentala kraft. Ovärdeligt tycker jag. Så fint att läsa att allt gick så bra! Vilken ljuvlig liten son ni skapat. Well Done you! Kram/ Josefin

Svar: Haha, bara knappt ett dygn mellan våra förlossningar ju!!!🙌🏻💞 Det gjorde verkligen en ENORM skillnad för mig, och för mig och Sebastian tillsammans, att ha massa bra verktyg för både kroppen och hela den mentala biten. Och för Kraften❤️ Grattis till er ljuvliga pojke också! Stor Kram
M i A