Tänkt på det där du sa

 
Jag har tänkt på det där du sa,
att det måste vara så underbart att vara jag.
 
Och undrar så klart hur det är möjligt att det är så det kan se ut?
Är det sant att det inte syns att jag är heeelt förjävligt slut?
 
Jag vet nog att jag ger sken av, håller fasad, biter ihop och sånt där. 
Men jag måste för lite till, lite till, behöver jag stå ut med det här. 
 
Gå upprätt och rak medan allt inom mig hukar sig, trixar sig och kränger.
Borde väl säkert lyssna på vad det nu är kroppen egentligen säger?
 
Men just nu funkar det inte att sakta ner.
Jag orkar inte ens uttala orden "jag orkar inte mer".
 
Jag tror jag får tänka att det bara var något du sa,
för det kan omöjligt vara underbart att vara jag?
 
Och skulle det nu visa sig, att det vore så underbart,
skulle jag ens veta om det?
Man måste väl vara still tillräckligt länge för att känna nånting klart? 
 
Jag hinner inte det. 
Imorgon kanske. 
Vi får se. 
 
 
U T M A T T N I N G S P O E S I 🖤 H E A R T 
 
bloggse - poesi - utmattningssyndrom
1
Pauline Hurtig

vad fint skrivet

Svar: Tack🙏🏻💞
M i A