Ut med det skaviga, In med det du längtar efter!

Nytt år, Nya möjligheter! 
Så är det varje år.
Varje dag faktiskt.
Även om det verkar som att vi tänker till en stund och avger sedan våra löften en gång om året.
Och sen lever vi på som vanligt?
För vem hinner göra på nytt eller annat sätt när det går snabbast att göra som man brukar?
 
(null)
 
Vi kan ju välja en massa som ger oss nya möjligheter, konskevenser och resultat hela tiden. Men oftast väljer vi samma, samma och håller oss till det vi känner till. Nytt formulerat mål och samma resultat är väl ändå det vanligaste? Våra invanda beteenden kickar ass med vår längtan eller våra eventuella insikter om att något annat än det vi redan har eller gör vore bättre för oss. Och så jobbigt det är när vi innerst inne vet vad vi behöver, vet så väl vad vi egentligen måste göra, och ändå inte gör det. När vi inte tar oss från insikt till förändring. Då är det ju nästan skönare att vara omedveten:) Men har man väl känt den ljuva smaken som belöningen av förändring ger är det svårt att vilja vara omedveten igen. Det är bland det bästa jag vet när jag själv eller andra kämpar sig förbi det invanda eller det mörka och skapar nytt för sig, skapar bättre för sig.
 
(null)
 
Efter två tuffa år som innehållit mycket av att kasta ut det gamla och in med det nya har 2018 äntligen inneburit mycket mera lugn och glädje för mig. En hel del lyckorus faktiskt:) Utmattningen har läkt och läkt och den fortsätter att läka. Och gör bakslag ibland. Det fladdriga i bröstet har lugnat sig. Flammar upp ibland. Mitt högkänsliga är i flow och oflow omvartannat. Min intuition, medvetenhet och min känsla har fått kicka ass med gamla hjulspår och levnadsregler som bland annat gjorde mig självkritisk, överpresterande och onödigt ensam. Och det är inte det att 2018 har varit helt ojävligt, men det är en stor, stor, faktiskt avgörande skillnad när man inte blundar och springer utan stannar kvar och låter det jobbiga passera, istället för tvärtom när det jobbiga stannar kvar och man tror att man själv kan passera.
 
(null)
 
Ibland har jag tänkt att det bara beror på viljan, att löftena görs för ytliga och lättvindiga. Att när det kommer till kritan finns inte viljan där egentligen. Och då kanske det inte var så viktigt ändå det där jag tänte vore bättre för mig? Men jag tror inte det är fel på viljan, inte på min eller din. Inte egentligen. Beror det inte snarare på omfattningen av innehållet i våra liv i förhållande till vår tid i förhållande till det vi förmår i förhållande till vår vilja? Vi orkar inte helt enkelt? För tungt lastade? Därför vinner det gamla över det nya så ofta. För vi slänger väl inte ut något gammalt egentligen, vi fyller bara på? Och då är viljan en sketen sak. Men till exempel utmattning en reell risk.
  (null)
 
Året jag fyllde 40 år (2017!) och blev sjukskriven för utmattningssyndrom, utreddes för avvikelse på hjärtat och fick diskbråck. Det året frågade min syster mig "Hur vore det om vi levde mer i det vi längtar efter?". Den frågan vet jag har gripit tag i fler än mig då jag har ställt den här på bloggen tidigare. Jag tycker den passar sig igen nu. Det passar sig att fundera på sin längtan vid denna högtid av löften och reflektion. Jag tänker att svaren på den frågan ger dig bra virke för att skapa listan med dina löften till dig själv 2019.
 
(null)
 
 
Min längtan 2019 går till:
Föräldraledigheten
Eftermiddagar med Smilla
Skogspromenader
Roliga weekends
Synopsis och novelltävlingen
Frukost, lunch och middag på verandan
Bubbel och babbel
Norrlandsfamiljen
Höga kusten
Nya tattoos
Lugnet
Lyckorusen
Balansen
och att finduka bordet oftare!
 
  
S K A V I G A ♥ H E A R T
 
 
bloggse - gammaltskav - nytt - nyårsdukning - nyårslöften - ringklockaring