Veckan som Gud glömde

Den var nått alldeles extra. Som att alla planeter som skulle passera mitt stjärntecken kolliderade och blev helt chockade först och fullkomligt rasande sen, och allt det gick ut över mig som fick bli liggandes med förvärkar, värmeslag och känslokaos. Men nu är det en ny vecka med nya möjligheter och allt det där...
 
Aldrig ensam:
Mötte vänner på storica igår eftermiddag. Jag kände mig utklädd i min fina gammelrosa mammaklänning och alla goa lager foundation i ansiktet. Det stämde ju inte alls med hur jag kände mig, men ibland gör skimrande gammelrosa och foundation jobbet åt en så är det bara. Våra vänner hade också haft en riktig skitvecka i alla fall. Och det var skönt att ses i det där. "Värsta veckan i mitt liv", "Kan vi bara stryka den här skitveckan?", "Och jävla instagram där alla ler med hela fejset från bäskusten och allt vad det är!!" Vi kunde skratta. Hålla oss i kundvagnen och skratta lätt framåtböjda. Inga asgarv eller så, men ändå. 
 
Russinen ur kakan:
För min del behöver den här veckan inte bli så märkvärdigt mycket bättre egentligen, bara svalare och att förvärkarna ger med sig så jag kan röra mig och att morgonsorgen hörde till en annan vecka. Förra veckan. Den som Gud glömde och sen jag med. Fast letar jag fram några små ljus i mörkret och plockar russinen ur förra veckan ser det ut så här. 
 
Skymning och barnen fiskar.
(null)
 
Kvällsdopp.
 
Barnen sträcker armarna mot himlen.
(null)
 
Alla barnen i båten mot solnedgången.
 
Var det så illa trots allt?:
När jag ser de här bilderna tänker jag lite "Vad tjötar du om med en jobbig vecka? Nu är det ju dessutom tisdag och det har varit svalare i två dagar redan och på förlossningen i Västervik har du ju fått reda på att allt ser så bra ut så, ingen fara med förvärkar, ta det lugnt bara och lyssna till kroppens signaler. Och minns K, barnmorskan från Barnmorskornas rike som sa "Alltså du är ju i grym form" och hur du skrattade med CTG-kurvan på magen för du kunde inte tro annat än att hon skämtade och du hann bli imponerad över hur vansinnigt vårdslös, rent humormässigt, hon kanske skulle vara för andra i den här situationen, men helt perfekt för dig. "51 i vilopuls, det är inte klokt ju" fortsatte hon och din man halvreste sig från fåtöljen bredvid din hårda brits "Ja, eller hur, det är ju väldigt bra, va?" Och här förstod du att hon inte alls skämtat för din man skulle aldrig driva med dig, det skulle hans nerver aldrig hålla för i det här rummet med apparater och slangar till lustgas m.m. "En vilopuls på 70 är vältränad så en vilopuls på 51... Ja, du är väldigt hjärt- och lungfrisk!" sa K så det sken om henne. Och då sken det om dig också."
 
I efterhand:
Så nu när jag redan är i läget efterhand så verkar förra veckan inte alls som något Gud glömde och jag borde minnas det. Att i efterhand verkar det mesta tillhöra det som är meningen och är som det ska vara. Inte allt förstås, men letar man efter russinen så...
 
 
 
P L A N E T E R N A ❤️ H E A R T 
 
 
bloggse - foton - förvärkar - hälsa - livet - sommar

Gravidvecka 27 - den varmaste sedan 1756

Det är gravidvecka 27 nu. Det är lågt järnvärde, 100 mg järntabletter varannan dag, förstoppning och sånt så klart och en jävulsk berg och dalbana för känslor, energi och ordval. Sa jag att jag fick bältros också? Typ samtidigt som temperaturen höjdes från 29 till 34 grader. Och nätterna blev ja, vad kallar man dom? Tropiska? Skit- skit- skitjobbiga?
 
Den här svenska, annars så svala och oberäkneliga, sommaren är ju varmare än de flesta utlandsresor man varit på. Och den varmaste på 260 år sägs det!!! Förra året var jag och syrran på Korfu i det som kallades Luciferhettan. Det här är värre. Kanske beror det på att det ursköna medelhavet och dess havsbris saknas här. Men det vi har här nu borde, om något, kallas för något med Lucifer. Varje dag är jag överhettad redan tidigt på förmiddagen och sen är det bara ett töcken resten av dagen. Varannan dag gråter jag, oftast vid ett-tiden. Sen sover jag några timmar. Sen kanske det vänder. Igår var det så. 
 
(null)
 
Då var vi plötsligt här vid sjön trots allt. Eller trots mig. Trots Lucifer. Och här vände det. Troligen på grund av att vi kunde kyla ner oss och få liv i sånt som liksom slutar fungerar i värmen typ att tänka, bestämma sig för något, välvilja, lust och talförmåga. Vi kom tillbaka till det vi får kalla "någorlunda fungerande" för varje millimeter vi blev nedkylda och till slut satt vi där pratandes, skrattandes och liksom... vad heter det... bara va! Närvarande och nöjda. Pratade hela meningar och förstod vad alla sa. Bestämde oss för vad vi skulle äta till middag och gjorde en inköpslista. Vilken lycka! Halleluleja!!
 
(null)
 
Jag och Smilla älskar att simma ryggsim och sen flyta på rygg och titta på himlen. Öronen ska vara under vattenytan så man hör sin andning och får känslan av att man zoomat ut från världens larm och brus. Det kan i och för sig vara så att det är jag som älskar det och att hon kommer starta sina memoarer med orden: "Mamma simmade alltid ryggsim och flöt på rygg, andades och tittade på himlen. Hon sa alltid att vi älskade det, vi två. Men det var hon som gjorde det. Jag älskade att dyka med mitt cyklop, stå på händer och göra bakåtvolter."
 
 
Säg mig, hur klarar ni värmen? Var håller ni hus? I bilen med AC? På svala köpcentrum? Eller helt enkelt i sjön hela, hela tiden?
 
V. 2 7 ♥ H E A R T
 
bf2018 - bfoktober - bloggse - familj - ivf - luciferhettan - sommar
1

#bfoktober2018

I oktober nån gång blir vi fler av oss ♥ 
 
 
Den attacktrötta och gruvligt illamående perioden är över och just nu är jag inne i en "mår typ alldeles ljuvligt fas", precis som det står i gravidappen;) Hormoner alltså, kom igen, vad jag älskar dom nu!!! Och precis som diskbråck och utmattning så ger graviditeten en extra dimension till livet, en distans och ett perspektiv som gör att jag befinner mig så nära, nära det som är viktigt på riktigt. Oftast. Saker rinner lättare av och självsöndrande grubblerier som "vad sa jag egentligen", "men gud, gjorde jag så där?" klistrar inte fast sig så klibbigt som annars. Oftast. Ibland blir det ju en trippeldos av utmattningssyndrom, högkänslighet och graviditetshormoner. Men även då måste jag säga är jag är friare. Älskar att vara mera fri!!! Vilken lättsam livsnjutare jag blivit, va? Nåväl, allt är väl inte guld som glimmar, men å andra sidan glimmar det så himla guldigt emellanåt nu! 
 
Det är ett livligt liv som växer där inne. Jag har känt hen i flera veckor redan.
 
G R A V I D ♥ H E A R T
 
bloggse - gravid - ivf
1