Bloggen firar ett år!

Det är ett år och 102 st blogginlägg sedan jag startade bloggen. Ett år sen? Känns nyss och länge sedan på samma gång så där som tiden gör ibland. 102 st inlägg? Det låter sjukt mycket i mina öron och ändå är det långt ifrån bloggproffsens frekvens med minst två inlägg om dagen.
 
Jag startade bloggen i en sån där var-den-du-är-anda efter att jag blev utmattningssjuk. Den blev och är en stark symbol för att leva livet mer efter vem jag är och vill vara än vad de så högt ställda samhällsidealen och prestationskraven säger att jag borde vara, och som jag då således så allvarsamt ska gå runt och tro att jag måste leva upp till. Nej, jag äger mitt liv. Superenkelt:)
 
(null)
 
Den där viktigaste personen:
När livet svajar till och marken liksom försvinner under ens fötter då är det ju så väldigt viktigt att man omger sig med människor som peppar och stöttar. Att gå igenom en personlig kris och förändring, är det helt självklart att äktenskapet hänger med på det? Är det så gjutet att personen som valt att leva livet i nöd och lust vill eller kan vara med i förändringen eller krisen? Nej, det är det ju inte. Det kan bli tufft jobb och nya val som måste göras. Och jag vet så väl att det inte varit så lätt för min man alla gånger det senaste året, men har han nånsin tappat siktet på mig? På det bästa för mig? Nej, aldrig nånsin. Han peppar det som jag tycks må bäst av. Han boostar min längtan och han säger ifrån när jag tvivlar på mig själv och vill krypa in i skalet igen. Som med bloggen till exempel. Jag antar att jag sagt exakt 102 gånger att "Jag tror jag ska stänga ner bloggen ändå" och att han svarat "Nej, det ska du inte" lika många. Och ibland har jag fortsatt "Men vad ska folk tycka?" och då har han sagt att "Dom får väl tycka vad dom vill? Vad spelar det för roll?" Och då har jag tittat på honom i smyg en stund med värme som spridit sig i bröstet på mig, sen har jag knapprat vidare på datorn.
 
 
 
Mina mest gillade blogginlägg det här året:
 
Det här var faktiskt lite roligt att ta reda på. Man försöker ju värja sig från att kolla så mycket på (bli besatt av) statistik och snöa in på antal gilla, flest kommentarer och mest lästa o.s.v. Men här har du dom, mina mest gillade bloggens första år.
 
"Saker du borde skita i för att inte bränna ut dig"
 
"Jag trodde änglarna fanns bara, bara i himmelen"
 
"Om jag bara hade mer tid"
 
 
De flesta läsarna finns i:
Sverige så klart, men sen kommer faktiskt USA på andra plats och det tycker jag är så sjukt roligt och intressant. Undrar vilka ni är over there? :)
 
 
 Den goa boosten och värmen:
har kommit och kommer utan tvekan från alla ni som läst och läser bloggen. Som trycker gilla, kommenterar och skapar dialog. Det gör verkligen större skillnad än jag kunde tro. Tack, ni är bäst!
 
 
 
Jag gillar bloggvärlden och stannar nog ett år till. Minst en vecka i alla fall:)
 
 
E T T Å R ♥ H E A R T
 
blogg - bloggse - ettår
2

Intervju med finalist nr 7

Imorgon den 5 december är sista dagen att rösta på sin favorit i Blogg.se-priset som jag så oväntat och upplyftande blev nominerad i som "Årets budskap/inspiratör"! Nu när jag hämtat mig efter lyckorusets högkänsliga baksmälla tänkte jag broadcasta intervjun. Får ju passa på för efter imorgon känns det lite väl sökt och otajmat att lägga ut den ju. Varför jag inte påmint och bloggat enbart om denna fina nominering de senaste veckorna? Well, framförallt för att högkänsligheten slog över. Du vet, mod + lyckorus kräver sitt och jag fick motvilligt fälla in klövarna och ladda mina depåer för att hålla balansen. Och i den hudlösa tröttheten kommer dom, alla tankarna på en och samma gång, och det blir svajigt och svårt att stanna i glad och orubblig. Det var det som gjorde att jag fick prata om självbekräftelse hos kbt-terapeuten och fråga mig om det lönade sig att sänka mig själv så där? Nej, inget lönsamt kunde grävas fram. Nu när jag är påladdad och påklädd med min tjocka hud igen känns det ju orimligt att känna sig så hudlös, eller hur? Nu är det Shine bright som gäller. Det lönar sig alltid!

 

 

 

7. Mia Thelin

 

Vad fick dig att börja blogga?

– Jag startade bloggen i ren och skär "var den du är"-anda efter att jag blev sjukskriven med utmattningssyndrom. Och den blev snabbt mitt lyckopiller, jag började läka både av att skriva och av att berätta. 

 

Varför ska man rösta på dig? 

– Oj... För att man gillar mitt Marian Keyes-iga sätt att skriva på och vill heja fram mig kanske? Vilken anledning som helst gör mig själaglad faktiskt. 

 

Dina tre bästa inlägg?

 

1. Dödskyssen

 

2. Lyckligast vinner

 

3. Om jag hade mer tid 

 

 

Berätta en sak om dig som ingen vet?

– Haha, vilken livsfarlig fråga nu när jag är alldeles smickrad och kan berätta vad som helst, men att jag äter 14 kokta ägg i veckan och nätshoppar mer än min man känner till är väl rimliga avslöjanden? 

 

Vilket är ditt roligaste bloggminne (inlägg, händelse med mera)?

– Det måste vara det här!  Det är väl inget minne ännu, men sen kommer det vara mitt roligaste bloggminne att jag var finalist i "Årets budskap/inspiratör". Så fantastiskt roligt ju!!

 

 

Rösta här

 

 

S T O R Y B L O G G ♥ H E A R T

Finalist i Blogg.se-priset 2017

 
Det hände något alldeles, alldeles oväntat. Mitt i vardagsköret fick jag ett mail från bloggportalen med en massa oväntad pepp minsann! Jag hade precis lämnat sjukgymnasten som meddelat att jag bara behöver lära om min kropp att sitta, gå, stå och sova så ska nog kroppen till slut skapa utrymme för diskbråcket att läka. I handen hade jag papperet med övningarna jag ska göra var tredje timme... Och jag tänkte att det här med att dra på sig utmattning och diskbråck samtidigt inte är optimalt och jag önskade att det inte var så här och att jag skulle slippa att få rehabtider klockan sju på morgonen igen. Och det var efter det jag fick mailet om att jag blivit FINALIST i Blogg.se-priset 2017 i kategorin "Årets budskap/Inspiratör". Ja, precis, herren ger och herren tar. Jag blev precis så överraskningsglad som jag ser ut på bilden ungefär. Och rörd. Det känns ju så himla fint att någon eller några har tänkt på mig och ansträngt sig för att nominera mig. Och i den här underbara kategorin dessutom!! Vem du eller ni än är, det träffade mig i hjärtat, t a c k. Det känns väldigt fint. Och jag tror att jag faktiskt började gå, stå och sova på nya sätt ganska direkt efter det.
 
Längre ner i mailet fanns det frågor som redaktionen ville att jag skulle svara på till den artikel skulle skapas om oss finalister. Du som känner mig sen innan eller känner mig här på bloggen kan nog ana hur jag reagerade på instruktionen "Svara med MAX 1-2 meningar per fråga"? Haha, precis. Hur i hela jädra friden skulle jag lyckas med det? Jag är ju inte känd för att vara bloggvärldens "hon med så korta och snärtiga inlägg" direkt. Inte i någon annan värld heller för den delen. Men jag är ju duktigt plikttrogen, ni vet, så efter x antal gråa hår senare kunde jag säga -Jag gjorde det! (Nästan) HÄR kan du kolla in hur jag klarade mig:)
 
Så nu ska en röstning pågå fram till den 5 december och sen koras en vinnare av alla finalister. Som brukligt är vid omröstningar:) Känner du dig röstningssugen? KLICKA HÄR
 
 
P E P P I G T ♥ H E A R T
1