Fyra månaders ren och skär glädje på besök!

(null)
Se på dom! Igår kväll damp dom ner på vår nybyggda veranda och vi fick träffa Greta för första gången. Hon har hunnit bli fyra månader och är som solen. Hur snabbt bebisar växer och utvecklas är lika omvälvande varje gång man liksom inser/överraskas av det. Helt otroligt!
 
(null)
Vi skålade för en massa saker b.l.a för att vi äntligen fick till att ses allihopa, för Gretas ankomst, för att alla barnen var med den här gången, för barn i magen som kommer i höst, för verandan, för frieriet, slutligen - för livet! och så började vi attackera varandra med ord så snabbt och intensivt att det var närmare två timmar senare som tacomiddagen kom fram. Då hade blodsocker sjunkit och det blev aningens bråttom:)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 Glada och tålmodiga Greta fick hoppa runt i våra famnar.
 
(null)
Greta och pappan.
 
(null)
Milstolpe - Greta skrattade sina första kluckande skratt igår kväll. Kanske blev hon smittad av den fnittriga stämningen.
 
Greta och mamman.
 
B F F ♥ H E A R T

bf2018 - bloggse - familj - foton - vänner
1

Medelåldern - att våndas eller go with grace?

 
(null)
 
"Medelåldern är levnadsåldern mellan ungdom och ålderdom" läser jag på datorskärmen. Jag har nämligen googlat medelåldern. Så medelålders, va? Där är jag nu i alla fall, mitt emellan ungdom och ålderdom. Så hur gör man? Fäller in klövarna och hukar sig under borden för svedan och värken som åldersnojan och ungdomssorgen ger? Eller ska man bara blåsa upp ett rött ballonghjärta, gå ner till sjön och ta en selfie och liksom viska till sig själv "Go into medelåldern with grace my love, gör din grej bara" och sen liksom slå in ålder 41 i mål med en otajmad och skitful mental bicykletas? Jag har ju diskbråcket att tänka på, är gravid och har bältros som håller på att läka också så vackrare än så kan en bicykletas inte bli för mig nu... inte ens i fantasin. Men det röda ballonghjärtat var inga problem att blåsa upp faktiskt.
 
Vid fyrtioett års ålder kan man heller inte med den godaste viljan i världen luta sig lite smygigt mot åldersspannet trettio och låtsas tillhöra det på ett helt och hållet värdigt sätt eller hoppas att ens namn inte läses upp av livet när det vankas vilka som fyller fyrtioett år i år. För det har du lärt dig vid det här laget. Livet ger inga fripass. Livet låtsas inget. Och den enda som förlorar stort på att göra det är du. Livet går osentimentalt vidare.
 
Och så minns man kanske sina föräldrars 40-årsfester vilket kan göra det svårt och splittrat i en? När jag sneglade upp från mina tretton år på mamma och dom andra hawaiiklädda festkompisarna på hennes fyrtioårsfest 1990 kändes hon sååå gammal. En vuxen. Mer än en vuxen. Övervuxen. Och nu står jag här och sneglar på mig själv och kan inte riktigt fatta att det är jag vid samma ålder, ops ett år äldre, än min då fyrtioåriga mamma. Och så vet jag dessutom att hon stod där så överraskad man kan bli med en hula-hulakjol runt höfterna, en hawaiikrans runt halsen och troligen Asti Cinzano i glaset och kände sig inte alls som fyrtio. Utan yngre. Precis som jag gör nu. 
 
Och kanske tittar min elvaåriga dotter på mig nu när jag står här i min svarta skepparkeps och tar selfies med sjön och kanske tycker hon att jag håller på som en gammal med det där fast jag känner mig rätt så up to date med tekniken och den sociala mediavärlden. Själv sitter hon på bänken med sin lill-kusin och gör några musical.ly’s och skickar väl en sisådär femtio snaps (Snapchats) i minuten. Fast just det, när hon frågade mig häromdagen "Är du en influencer, mamma?" kände jag mig really cool och som en del av den här tidens grej faktiskt. Att hon känner till det uttrycket gör henne mer up to date med tidens tand än jag nånsin varit och blir så klart.
 
(null)
 
Sen är det ju det här med barn i magen. Det gör att jag känner mig så levande och frodig. (Haha, det ska jag minnas att jag uttryckte om sisådär några månader när bebis Thelin kommit ut ur magen.) IVF-processen för min del har ju inneburit att läkare har sagt "Oj, man kan inte tro att du är fyrtio inuti" och jag har skämtsamt svarat "Nej, och inte utanpå heller!" Och så har vi skrattat så hjärtligt i sterila rum. 
 
Ja, livet alltså... Kära, medelålder! Vissa saker är bara hur perfekta som helst visar det sig när tiden är inne och det är dags att falla på plats. Och då är det som nån har sagt att "Den jag trodde var jag visade sig bara vara en period i mitt liv". 
 
 M E D E L Å L D E R S ♥ H E A R T
bloggse - influencer - livet - medelålders
3

Paradiset i bilder

(null)
Nu finns det ju olika uppfattningar om paradiset, i himlen så ock på jorden, men ett av de paradis i mitt liv på jorden finns ungefär 30 minuter utanför Vimmerby. Där var vi igår. Om det var välbehövligt och gjorde sin balsamgrej med själen? Jo, jag skulle tro det. Kolla själv!
 
(null)
Det godaste alkoholfria bubbel jag druckit tror jag. Och rosa dessutom, bara det!!
 
 En bubbelkopp med utsikt över sjön.
 
Ut på sjön en sväng med båten och låta barnen hoppa i och simma i land på lagom bra och spännande avstånd från säkerheten. Börna runt lite och skapa vågor till dom också förstås.
 
(null)
Fiskestunden. Kvällsgrejen för storfiskarn ett och två. Jäklar vad med abborre dom drog upp. Och vissa skickade dom tillbaka till sjön.
 
 Proffshjälpen ♥
 
 
 
 
Och så kom 21.30-ljuset med sitt svala, välgörande skymningssken. Det där skenet och den där stämningen som stannar hos en så kort och bitterljuvt. Igår var det som att det kom och tog med sig en del av sånt jag inte behöver mer, typ som gammal hud, känslorester och gamla hjulspår. Skönt, bara ljuvt.
 
 
 
 
Eller hur? Jag sa ju det. Paradiset!!
 
S Å O C K P Å J O R D E N ♥ H E A R T
bloggse - foton - paradiset - sommarkväll
1