Går sönder, blir hel


(null)

Jag går i tusen bitar nu, sa hon och tog mig stenhårt i handen. När jag mötte hennes blick visste jag att nu får jag se hur det ser ut när allt jävelskap går åt helvete i oss. När det brister. När vi skriker och försvinner.


Men så här i efterhand undrar jag om jag såg när hon gick sönder eller började läka? Går det att separera? När börjar blommorna blomma? När knopparna brister?


Men jag vet att när vi går i tusen bitar känns det som att vi aldrig nånsin kan läka ihop. Nånsin bli hela igen. Nånsin längta efter att läsa en bok igen.


Men vi gör det. Till slut. Kanske inte med perfekt mönsterpassning, men vi läker ihop. Och jag älskar att läka. Mest efteråt tror jag. Men ändå. Och då kan jag nog tycka om det som gjorde att jag skrek och försvann också. Beroende på. Verkligen beroende på.


♥️

detlitemerpoetiska - läka - panikångest - psykiskohälsa - utmattning
1