Vad är poängen med Carpe diem nu igen?

  (null)
 
Carpe diem, detta välanvända och lite väl nötta uttryck som många associerar till filmen "Döda poeters sällskap" eller till väggkonst i chabby chica kök. Det är ett latinskt uttryck som betyder Fånga dagen! Ja, det vet ju alla, men vad innebär det då? Hur har du använt uttrycket? Vad betyder det för dig? För mig har det betytt "Du lever bara en gång, fånga dagen nu, nu, nu!!!" Ärligt talat har jag nog gastat Carpe diem mestadels när jag stått inför något jag inte vågat eller som känts obekvämt, och då menat typ "Nu får det bära eller brista".
 
Så döm av min förvåning när jag knapprade in uttrycket på wikipedia och det stod att det ursprungligen använts som ett uttryck som uppmanar till att måttfullt njuta av nuet. Måttfullt? Haha, förstår du? MÅTTFULLT!! Det har aldrig ens föresvävat mig att det kunde innebära något måttligt med att fånga dagen. 
 
Och jag som skulle skriva ett inlägg om att det räcker med all Carpe diem nu, att jag inte tänker fånga dagen mer, och att den inte ska få fånga mig heller mer, att jag inte kan leva så.  Jag kan inte säga ja, ja, ja och njuta sönder varevigeste sekund hela tiden, jag blir så motsägelsefullt fångad då (och heeelt slut). Men så förstod jag ju via Wikipedia att jag haft fel översättning och nånstans inuti så når universum mig med budskapet om en av mina livutmaningar, IGEN. Att lära mig måttfullhet. Det är inte det att jag vill vara utan varken mitt All-in eller All-outläge, och det är nog inte det universum menar heller tror jag, men att befinna mig mitt emellan, det skulle ge mig mycket att lära mig det. Det handlar ju om balansen, att kunna befinna sig mitt emellan och ändå känna att man lever, att man har sitt människovärde intakt, att man orkar stanna kvar i känslorna eller bara bära omkring på dom och låta dom vara, att man har energi kvar efter jobbet eller på tisdag efter måndag. Att ha ett grundläge i det måttfulla mellanläget, det vore väldigt bra tror jag. För balansens skull alltså. 
 
Som förälder och föräldraledig  med bebis är det ju en ständigt pågående övning i måttfullhetens tecken och jag tycker att jag är på god väg att funka bra med mitt emellan. Så Carpe diem kanske inte är ett så dumt uttryck ändå? Men det kommer inte upp på min köksvägg för det. Där har jag kakel.
 
Ha en måttfull och tillräcklig fredagkväll! Se Döda poeters sällskap kanske? Leta efter måttfullhetens budskap i så fall ty jag minns det verkligen inte. Jag minns hur poesi blåste liv i pojkar på internat, "O, captain, my captain!" och en briljant Robin Williams.
 
(null)     
 
 
M Å T T F U L L A ♥ H E A R T